Carolina listar några fantastiska högläsningsböcker för lite större barn

Att be mig om några högläsningstips är lite vanskligt – risken finns att jag inte kan sluta. Står jag dessutom i något lämpligt bibliotek lastar jag gärna på den som frågar bok efter bok efter bok (”Ta allihop! läs lite här och lite där, börjorna och bilderna, och bestäm sedan tillsammans vilken ni ska läsa högt. Eller ha en omröstning!”)

Här kommer några förslag på högläsning för lite större barn – sisådär från sju år och uppåt? Det är saker att känna igen sig i, eller saker att fnissa tillsammans åt, eller må bra av:

Brune av Håkon Øvreås – åh, kluriga Brune som ju egentligen heter Rune men som blir superhjälten Brune om nätterna. Tillsammans med Svartle (som också har en egen bok) och Blåse (som jag hoppas ska få en egen bok) gör han de där sakerna han kanske inte riktigt skulle göra om han bara vore Rune. Och han gör dem med sin döda morfars välsignelse (jodå, för den döde morfarn sitter där på en sten och går att prata med hur bra som helst) Underfundig humor och brunmålad filosofi.

Jag är jag av Emma Adbåge – mycket igenkänning i vardagsliv för en åttaåring. Jag älskar att läsa högt om Mickan och allt det hon är med om. Saker hon är rädd för (snickis!), konstiga saker hon är med om (den platta skatan och arga damen!), personerna hon har i sin värld… Det är korta kapitel och en riktig högläsningspärla!

Långt ifrån alla gullegulliga böcker om ulliga katter är En mördarkatts dagbok av Anne Fine. Katter är jägare, de drar in smuts och fångar möss och är sedan mästare på att ge människorna Upphöjt Nonchalanta Blicken när de beskärmar sig. So what, de är katter? Och Tuffy är katt. Här är hans grymt ärliga (och roliga) egna berättelse om det här med att dra in små döda djur i mattes och husses hus.

Är du så lyckligt lottad att du har tonåringar som vill bli lästa för så tycker jag att ni ska läsa Splods öga av Neil Gaiman. Den är fantastiskt rolig, men är fylld med halsbrytande tidsreseparadoxer och smarta referenser som det nästan krävs att man har levt ett tag för att hänga med på. Tonårshögläsning är alldeles perfekt – tonåringarna fattar blinkningarna och kan höja ett alldeles lagom ironiskt ögonbryn åt T-rex och andra dinosaurier som inte alls dog ut utan som faktiskt blev rymdpoliser.

Böckerna om Juni måste på något sätt vara obligatorisk högläsning för barn i lågstadiet. Det handlar om hur problem som egentligen kanske är små blir stora och oöverstigligt jobbiga för någon som går i tvåan. Att inte våga lämna lappen om att ”nu är det dags för utvecklingssamtal!” där hemma, eller att inte kunna börja spela tvärflöjt på kulturskolan fast man så väldigt gärna vill (det är komplicerat och har med sötaste tjejen i klassen att göra). Eller om hur fantastiskt kul det kan vara att ha en snigel klättrandes uppför näsan. Eller om läskigheten med att åka på lägerskola. Obligatoriskt, det säger jag bara! Badhuskrisen, Tvärflöjtskrisen, Kärlekskrisen eller Lägerkrisen av Ann Caroline Håkans.

Riktigt feel-good-högläsning är det att läsa om Oscar och hans Mycket Pinsamma Föräldrar i Lyckokakan av Kerstin Lundberg-Hahn. Det handlar om vänskap, och det faktum att det faktiskt kan vara en bra sak att göra bort sig då och då. Livet blir kanske lite roligare om det inte är så farligt att göra fel?

Och så hade jag egentligen tänkt lämna en massa andra favoriter därhän den här gången (här hittar du annars en lista på rolig högläsning jag inte tycker något barn ska gå miste om att få högläst för sig), men kan bara inte låta bli att bara nämna de här också. För att de är så himla, himla bra, helt enkelt:

Maria Parr – Våffelhjärtat
Maria Parr – Tonje och det hemliga brevet
Jo Nesbø – böckerna om Doktor Proktor
Sara Pennypacker – böckerna om Clementina
Andy Stanton – böckerna om herr Grums
Jo Salmson – böckerna om Almandrarnas återkomst och om Tam tiggarpojken

och….

(- Nä, hallå här nu Carolina, nu får du faktiskt lugna ner dig.
– Va? men jag har ju fler jag måste tipsa om..? det finns så många bra!
– En annan gång. OK?
– OK då. En annan gång. Världen är full av fin och bra och underbar högläsning, får jag säga det också?
– Jadå. Om du håller det kort.)

…visst är det fint att världen är full av fin och bra och underbar högläsning? Läs för dina barn! Även efter det att de har lärt sig att läsa själva!

Bild: Illustration av Emma Göthner i En mördarkatts dagbok (Anne Fine)