Kulturkollo möter: Bia Sigge – Hur tänker en förläggare?

Bild: Sandra Wagner

Bia Sigge är ett välkänt namn i bokbranschen – dels jobbar hon själv i den och dels bokbloggar hon stundom på Bia bloggar. Enligt hennes profiler på sociala medier kan vi läsa att hon är ”litteratur- & musikälskare med lätt tunnelseende. Förläggare på Storytel. Bor på landet, minglar i storstan. Ogillar könsstereotyper.” (Twitter-profil) samt ”gillar litteratur, musik, film, bilar och livet på landet” (Instagram-profil). Jag är nyfiken på hennes syn på bokomslag utifrån förläggarperspektivet, så jag tog mig en stund med Bia för att prata om det här. 

Bokformgivningen går i vågor som allt annat – vad kännetecknar omslagen idag?
Mest typiska är nog alla feelgood-omslag som vill likna exempelvis Catharina Ingelman-Sundbergs succéromaner. Jag upplever dem som ett kontrollerat myller av detaljer i ljusa färger som signalerar mys och kanske en lagom mix av spänning och romantik. Förmodligen fungerar de alldeles utmärkt.

Hur viktigt är omslaget för ditt eget läsval?

Om jag inte känner till författaren så är det viktigt, även om jag sällan väljer en bok enbart på grund av ett snyggt omslag. Fast vissa böcker är så snygga att jag bara måste köpa dem även om jag inser att jag aldrig kommer att läsa dem.

I vilken fas kopplas en formgivare in? Redan under skrivperioden eller inväntar man ett färdigt utkast?

Om det inte är författarens första bok vill man troligen anlita samma formgivare som tidigare, och då kan denne kopplas in tidigt. Och är det en översatt bok läser många formgivare hela eller delar av boken, översatt eller på originalspråk. Bäst är förstås om hen läser så mycket som möjligt av boken innan.

Hur går kontakten med formgivare till? Initierar du denna kontakt eller formgivaren eller kanske författaren?

Många formgivare hör själva av sig och då sparar jag deras kontaktuppgifter, men oftast är det jag som letar upp den formgivare jag tycker passar. Har haft stor hjälp av kollegorna på Massolit att orientera mig i denna djungel. Jag har oftast en känsla av hur jag vill att omslaget ska se ut och gör mitt bästa för att förmedla den till formgivaren. Ofta skickar jag med andra omslag jag gillar och framförallt beskriver jag känslan jag vill få fram så detaljerat jag bara kan. Spännande är också att uppmuntra formgivaren att helt gå på sin egen linje men det är riskabelt. Det man måste inse som beställare är att man oftast har en bild inombords och om inte formgivaren når fram beror det ofta på att man som beställare inte lyckat förmedla sin bild.

Hur väljer man bokomslag? Vad är det man vill hitta?

Framförallt ska det spegla innehållet så bra att rätt läsare attraheras. Ingen vinner på att förlaget försöker bredda läsarunderlaget för mycket genom att välja ett omslag som bjuder in för många. Säg att förlaget väljer ett pastelligt omslag till en krävande roman. Risken finns då att läsarna som skulle ha uppskattat boken inte tror att den passar dem, och att de som faktiskt köper den inte orkar läsa igenom den. En klockren lose-lose-situation.

Hur mycket kan du som förläggare styra valet? Författaren? Formgivaren?

Omslaget bestäms ofta i samråd med kollegor, inte minst från sälj- och marknadsavdelningen. Och har man som jag jobbat i bokhandel övar man upp sin förmåga att se hur kunderna väljer, vad som går hem hos olika kundgrupper.

Berätta om ett bokomslag till en bok som du är förläggare för som du är extra nöjd med och varför.

Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan med omslag av Hanna Larsson, som alltid lyckas göra något extra. Sophie Kinsella är citerad på omslaget och hon tycker att boken är ”ljuvligt varm och söt” vilket Hanna har fångat på pricken.

Avslutningsvis får du gärna lista några omslag (all time high/helt valfria) som du tycker är riktigt bra.

Eftersom jag precis fått min platsbyggda bokhylla klar så håller jag på och sorterar in böcker och följande är de finaste jag hittade i röran:

Stort tack till Bia Sigge!