av 
Nu går vi in i påskveckan och tanken är att alla dagar fram till söndag ska ägnas åt passion. Passion som i påskpassion, passion som i besatthet, passion som i allt det vi kan komma på att fylla begreppet med.
Passion i alla dess betydelser ligger mig varmt om hjärtat. Jag fascineras av den dubbla betydelsen av drabbande kärlek och djupaste lidande så som det gestaltar sig i det bibliska passionsdramat. Jag har genom året utforskat det dubbla och kanske framförallt det smärtsamma. Minns ni den där tv-serien, Jesus från Nasaret, som visades varje påsk för rätt många år sen nu? Jag såg den från väldigt tidig ålder och varje år. Nyttigt? Ja, det tror jag ändå. Det finns så många människor att tänka på och förhålla sig till i passionsdramat, Jesus förstås, Maria, Judas (!) och så de lite mer undanskymda. Jag älskar Pär Lagerkvists Barabbas som utspelar sig till stora delar under och i skuggan av den där påsken, och som till så stor del handlar om det som är kärnan i dramat – skulden, skammen, tron och hoppet.
Också annan passion, den passionerade besattheten, är på många sätt min. Jag är en passionerad människa som går upp i saker. Börjar jag se en ny tv-serie som fångar mig så lever jag inuti den (tänker på, fantiserar kring, skriver vidare på) länge, länge. Samma sak är det med böcker. Jag nöjer mig inte med att läsa och se, jag vill ha muggen och tröjan och planschen och det sociala forumet där allt kan analyseras in i minsta beståndsdel. Där har jag varit med Doctor Who, med Buffy, med Hungerspelen och med mycket, mycket annat.
Den här veckan ska vi alltså utforska den där passionen. Den besatta passionen, den kärleksfulla passionen och den kristna berättelsens passionsdrama. Vi kommer bjuda på inlägg om allt från korvstoppning till romance.
Och blomman på bilden är en Passionsblomma, min absoluta favoritblomma…
Bild: DSCF8946.JPG av Myristica
Så passande då denna vecka att blomman ju även kallas Kristikors blomma!
Ja, allt hänger ihop denna vecka 🙂 Och jag hade faktiskt glömt att det var så, tack för påminnelsen, det är ett vackert namn tycker jag.
Den blomman är mega-nostalgi för mig. Fanns alltid i mitt barndomshem och i mina släktingars men det var så länge sedan jag såg ett exemplar. Tack för bilden!
Den är mycket nostalgi för mig också, de har funnits hos släktingar och det var den första blomma jag skaffade när jag flyttade hemifrån. Nu var det ett tag sen jag hade någon. Börjar bli lite dags igen.