av 
Inför dammiga veckan så tänkte jag damma av min dammigaste del av bokhyllan där alla olästa böcker (reafynd, rec.ex, fådda, bra-att-ha-böcker etc) ligger på hög och väntar. Många har legat där länge, länge och borde kanske förpassas till en bortskänkeshög istället, och så sker ibland, men oftast blir de bara liggande och väntar på att bli lästa.
Och det finns ju faktiskt ett och annat fynd bland de där många gånger oönskade böckerna, för min hyllvärmarinventering kom helt av sig när jag hittade Elizabeth Gaskells North and South som jag hade glömt bort att jag ägde.
En oläst klassiker! Och dessutom en dammig en! Ni som är klassikerfantaster och kan er viktorianska litteraturhistoria känner säkert till Elizabeth Gaskell, men om ni är som jag dvs inte alls så bevandrad så kanske hon är ett okänt namn. Jag hade inte ens hört talas om henne när jag 2010 fick hennes Hustrur och döttrar i min hand och som jag slukade den och vad jag ÄLSKADE. Och jag menar riktigt Jane Austen-älskade, det var en fröjd att läsa och den var ju HUR bra som helst. Här finns ironi och humor och kärlek och underhållning och en fantastisk hjältinna i Molly Gibson. Gaskell är skicklig på att bygga persongalleri och småstadsliv och hennes stil är förvånansvärt modern.
Och mrs Gaskell själv, vilken härlig person hon verkar ha varit. Till skillnad från många andra stora författare som är enstöringar eller ensamma eller allmänt knepiga så verkar Elizabeth ha haft ett rikt socialt liv, en stor familj, och många för sin tid kontroversiella åsikter. Hon var nära vän med Charlotte Brontë och skrev den första biografin över Charlottes liv. Hon hängde med Charles Dickens (som kallade henne för sin kära Scheherazade) och Florence Nightingale. Hon avled hastigt, blott 55 år gammal, mitt under sitt afternoon tea, mitt i en mening, i det hus som hon precis hade köpt för att överraska sin make.
Hennes sista bok blev Hustrur och döttrar, men hon hann aldrig färdigställa den. De sista kapitlen saknas. Hon hade dock berättat för sin redaktör vad som skulle hända i de sista kapitlen så det finns ett slut med (ett ganska väntat slut dessutom). Det förtar inte läsupplevelsen att boken slutar lite hastigt, det kanske till och med är passande med tanke på det sätt som Gaskell själv gick ur tiden.
Jag tycker det är lite synd att Gaskell inte är så känd här i Sverige. Hon kan behöva lite mer ”reklam”. Nu har jag visserligen bara läst North & South, men den är helt klart en favorit (även den fantastiska BBC-miniserien med Richard Armitage som Mr. Thornton, som jag nästan håller snäppet över Stolthet och fördom med Colin Firth). Kanske dags att läsa Wives & Daughters också (som också filmatiserats av BBC, om jag minns rätt).
Wives & Daughters fick vi läsa när jag pluggade engelska. Tyckte ärligt talat tyckte jag att hon var lite träig men engagerade ändå mer än en del andra i just den kursen. Handlade nog egentligen mest om vår engagerade lektor försökte klämma in alla sina favoriter i en liten 5-poängskurs så läsningen blev rätt övermäktig för jag tror att jag hade gillat den bättre om jag fått mer tid än ett par dagar på mig att klämma den.=)
Ja, det kan lätt bli så när man blir ”tvingad” att läsa en bok på ett visst antal dagar. Själv kommer jag ihåg att vi förväntades oss att plöja igenom Brott och Straff på en vecka när jag läste litteraturvetenskap. Fast jag har för mig att jag ändå tyckte om den. Annat var det med Röda rummet, där jag absolut inte kunde förstå storheten. Kanske om jag hade fått lite mer tid och den kunde fått sjunka in.
Har för mig att BBC-versionen av Wives & Daugthers var helt ok. De brukar kunna göra snygga versioner av klassiker. Fast jag har ju som sagt inte läst boken, så jag vet ju inte hur bra den är i förhållande till den.
BBC -versionen av Wives and Daughters var bra! Men finns North and South också?! Den måste jag leta rätt på. Men först boken… 😉