Friktionsfri fiktion?

Små konflikter stöter vi på jämt i vardagen, det är svårt att gå igenom livet eller ens en dag utan att hamna i konflikt med sig själv. ”Stiga upp eller snooza?”, ”Blå tröja eller grön tröja?”, ”Fisk eller kött?”, ”Tv3 eller Kanal5?”, ”Läsa ett kapitel till eller släcka lampan?”.

Eller med ungarna – gör läxan, gå och duscha, häng upp kläderna, stäng av datorn. Eller med olika saker – bilen som inte startar, snön som inte vill skotta sig själv, datorn som hänger sig, och sådär håller det på dag ut och dag in. Kan bli småjobbigt ibland, men det är fortfarande hanterbart.

Stora konflikter som skilsmässa, skeppsbrott, krig eller invasion från yttre rymden gör sig däremot bäst i fiktiv form. Alldeles utmärkt dessutom, jag håller mig gärna borta från konflikter och katastrofer i mitt vanliga liv – men det finns inget bättre än att läsa om eländes elände och svårigheter som övervinns.

Konflikt är  a och o när det kommer till fiktionen. Utan konflikt – ingen historia. Någon form av motsättning måste alltid finnas för att det ska bli intressant. Antingen är huvudpersonen i konflikt med sitt inre, något yttre hot, eller i strid med någon annan person.

Hur tråkig vore inte en bok om det inte fanns konflikter? Och ju mer jag tänker på det, finns det ens friktionsfri fiktion? Ge gärna exempel på en sådan bok om du kommer på någon!