Vad gör man när ens största idol från tonåren plötsligt har gått och förvandlats till gubbe? Vad hände?? NÄR hände det? Va? Jag tänker på Mauro Scocco, som jag ett antal gånger stod och väntade på flera timmar i förväg framför kanten på scenen där han skulle uppträda, bara för att få vara nära. Och så kom han då, pojkaktig med glimten i ögat och guld i strupen, och fick mitt tonårshjärta att smälta. Och så lyckades jag få plats med ännu några bilder på honom på väggarna i mitt rum, suckade, memorerade låttexter och önskade att jag hade varit den där Jackie som var så himla saknad.
Jo. Sedan måtte någon ondskefull själ ha låst in honom i någon skräckkammare och gjort experiment på honom, för rätt vad det är så står karln i nåt jämra tv-program och lagar mat. Med Plura! (som – förlåt mig – var gubbe redan på 80-talet) Och… min Mauros blick har blivit trött. Han har blivit större på mitten, liksom? Och ansiktet har sjunkit nedåt?? Men… va?
Eller som i lördags när jag fick ännu en gubbkalldusch när Uno Svenningsson, Tommy Nilsson och Patrik Isaksson äntrade scenen på melodifestivalen och jag kom galopperandes in i vardagsrummet för att se. De tre rösterna tillsammans? Måste ju bli fantastiskt! Och får se tre personer som i smyg har blivit gubbar, som står stilla där och sjunger och höjer medelåldern på hela grejen med ett antal decennier och ser ut som att de skulle behöva käpp för att ta sig ner från scenen igen? Vilka är de där?? (Men sjunga kunde de fortfarande!) (fast det tyckte minsann inte tonårsdottern som dömde ut dem som tråkiga, uråldriga och töntiga redan efter de inledande textraderna – tyvärr var hon tydligen väldigt representativ för dem som röstar i mello eftersom de till gubbar förklädda UnoTommyPatrik helt obegripligt kom sist???)
Eller som när jag nyligen på TV såg Spandau Ballets återförening för en konsert. De hade blivit gubbar de också. Depeche Mode? Gubbar. U2?? Gubbar! Gubbar, gubbar, gubbar är de, alla mina tonårsidoler. Med påsar under ögonen, mage och slut på hår. Om de nu ens lever, alltså. 2016 har ju verkligen inte levererat so far när det gäller idolöverlevnad.
Det värsta med alla de här plötsliga förvandlingarna till skrynkel, vet ni vad det är? Jo: om de har blivit gubbar – vad är då JAG?? Och NÄR blev jag det???
Bild: By Pär Wickholm [CC BY 3.0], via Wikimedia Commons
Ja hjälp, det hade varit lugnt om bara de blivit äldre. Kan vi kanske enas om att det är så.
Ja, det gör vi. Jag är ju fortfarande sisådär 23 eller nåt. På insidan.
(men ska vi vara rättvisa är det väl gubbarnas insidor vi får bedöma då också?)
Skrattar så jag gråter! Ja, hur kunde det bli så, att de där idolerna plötsligt gått och blivit gubbar. Får lust att bildgoogla några favoriter. Eller inte …
Bildgoogling sker definitivt på egen risk… 😉
Men han är i alla fall en FIN gubbe. 🙂 Och jag såg Dave Gahan för första gången för ett år sen. Och han vet ju inte ens OM att han är en gubbe.. Han bara ålar vidare i lilla skinnbrallan som inget.. Lite oklart vad som är att föredra. Jag dödsgillar dom i alla fall. Fortfarande. Kanske för att jag själv innerst inne är – just det – en knarrig liten gubbe. Sen barnsben.
Ja, de är fina gubbar, och sjunga kan de ju fortfarande! Och så länge det handlar om att åla vidare i LILLA skinnbrallan så är jag helt med på noterna. Det är lite värre när det krävs skinnbrallor i storlek XXXL, då finns det inte mycket sex appeal kvar. (eller så gör det det, och då ska jag banne mig också börja ha skinnbyxor. Kan de så kan jag, liksom)
Mycket fint att du bejakar din inre lilla gubbe tycker jag 😀 😀
Jag älskar fortfarande hans röst och såg honom live i Malmö i fredags. Håller med dig om att han blivit en gubbe och jag blev inte alls lika extasig som när jag såg honom -89, men min inre tonåring var lycklig! Konstigt att de här tolv åren mellan oss inte blivit mindre som det är med åldersskillnaden till andra människor! För inte har väl jag blivit tant?!
Jag konstaterade nu att Mauro bara är fem år äldre än mig själv… rätt läskigt. För då känns det ju rätt nära till hands att anta att jag har blivit tant. Men nä. Det är bara han som har blivit äldre. Inte jag, väl?
Det gäller att välja rätt idoler. Alla gamla stjärnor blir inte gamla gubbar. mvh Nikki Sixx-fan.
Hörnu här. Jag bildgooglade just herr N. Sixx. Svaret är att: jo, alla stjärnor blir gubbar. Och han är ju ÄLDRE än herr Scocco!
Ålder är ingen gubbmarkör.
Jag kontrar med Damon Albarn. Yummi Mummi.=) Tycker inte heller ålder är en gubbmarkör, men det finns fler äldre gubbar än yngre sådana.
Jag såg Mauro igår i Göteborg. Så härligt! Rösten är fortfarande lika bra och glimten finns där. Och Uno satt i publiken! Och jag är rätt medveten om att jag blivit tant, en cool sådan
Åh, jag skulle också vilja se Mauro live igen!