av 
Kära Lydia Davis!
Det är din svenska översättare igen. Jag har fått det stora nöjet och privilegiet att översätta även din senaste novellsamling Can’t and Won’t. Som vanligt kommer jag att stöta på frågeställningar och problem som till sist bara du kan hjälpa mig med. Hoppas att det är i sin ordning att jag skriver till dig i omgångar, som sist. Vissa problem uppstår ju inte förrän andra frågor är lösta. Min deadline är 31 augusti.
Kära Lydia!
Tack för din generositet och ditt tålamod med mina frågor. Jag förstår inte hur det är möjligt att översätta Proust och Flaubert som du har gjort så framgångsrikt, där man ju inte har möjligheten ställa frågor och få svar ”ur hästens mun”.
(Angående ”Minnesrunor i lokaltidningen”)
Ja, nu inser jag också att jag inte ska ha fotnoter på ”Minnesrunor i en lokaltidning”. Det är min andra identitet som översättare på ett public serviceföretag som spökar. Jag är van vid att min främsta uppgift är att se till att alla kan förstå och ta till sig vad det står i en text, men denna min strävan krockar förstås med dina litterära avsikter, att det verkligen ska kännas som om man läser en liten bit ur en äkta minnesruna publicerad i en lokaltidning. Jag förstår att vissa namn på föreningar även på engelska betyder mycket för vissa läsare, medan de inte säger andra någonting. Problemet är bara att den engelskspråkiga läsaren ändå automatiskt får ett hum om vad det är för förening tack vare namnet, medan det inte väcker några som helst associationer hos en svensk. Men jag har all respekt för din rädsla att fotnoter förvandlar texten till något torrt och akademiskt. Lösningen får bli att jag, där det inte saboterar rytm och innehåll, lägger till ett förklarande substantiv eller adjektiv där jag bedömer att det krävs. Jag lovar att vara sparsam med dem.
(Angående ”Sälarna”)
Jag förstår och följer ditt val att inte använda ordet jul explicit för den helg som står inför dörren i berättelsen. Det är bara när det blir tal om ”gifts” som det känns oidiomatiskt att skriva gåvor eller presenter, men jag gör som du föreslår och håller mig till presenter och gåvor utom när det blir väldigt tydligt att det just handlar om julklappar. Då avstår jag från prefixet jul-.
I beskrivningen av huset där familjen bodde: ”with the sun coming in the side windows, on the open side, from the sunny yard” som jag inte riktigt kunde se framför mig fattar jag nu att ”the open side” är den del huset som inte skuggas av några träd, och vetter mot den delen av trädgården där det finns blomrabatter och gräsmattor.
Så skönt att mitt antagande var riktigt, att ”the tenderness of my own feelings which I did not want to share with strangers” syftar på att berättaren fortfarande är för ömhudad efter systerns död för att vilja konfronteras med främlingar och behöva tala om sorgen. Jag trodde ju ett tag att det också kunde vara att hon inte ville behöva förklara hur ömt hon hållit av systern.
(Angående ”På galleriet”)
För ”They say she’s such a difficult woman” var jag inne på att på svenska bara skriva ”hon är så besvärlig”. Jag förstår att du inte vill ha det neutrala besvärlig människa eller besvärlig person, utan att de förklenar henne i egenskap av ”besvärlig kvinna”, och då är kvinna viktigt. Men det kan kännas osvenskt att skriva ut han är en så besvärlig man/ hon är en så lycklig kvinna.
(Angående ”Anteckningar under ett långt telefonsamtal med mamma”)
Jag trodde det viktiga var att ordet som dekonstrueras liknar ”cotton” så mycket som möjligt och kom då på kattun. Men det är ju både ett ovanligare ord och tyg än bomull, och samtalet ska naturligtvis kännas sannolikt och realistiskt. Det viktiga är ju övergången från någon form av logik till det alltmer fria associerandet och då spelar inte ordet i sig så stor roll. Jag lovar också att tänka på uppställningen av orden på boksidan.
(Angående ”Redigera: 2”)
Ja, jag borde ha frågat dig direkt om ”Add to Paradox that the boredom is contained within the interest, while the interest is contained within the boredom.” Men jag vill ju bara störa dig när jag absolut måste, endast i de fall jag har försökt lösa mina frågor med alla andra resurser jag har till mitt förfogande men misslyckats. Just här bara baxnade mina förtrogna medhjälpare och de amerikanska översättarvännerna gick också bet. Det var en tröst att höra från dig att meningen i fråga skulle ha ingått i novellen ”What you learn about the baby”, men att till och med du tyckte tanken var för komplicerad och strök den. I och med det kunde jag översätta paradoxen rakt av, utan att begripa den själv. Annars måste jag ju fatta precis allting för att kunna översätta, välja adekvata synonymer, hitta rätt nyans och stilnivå.
(Angående ”Kortvarig episod med kort a och långt a”)
Vissa språk har ju alla de tre vokaler som novellen i original innehåller (kort a, långt a och schwa) och då kan förstås översättningen bli mer trogen originalet. På svenska har jag fått nöja mig med att leka med de två första. Tack för att du berättar om hur dina andra översättare har gjort. Jag tycker dock att det vore tråkigt att byta insekt, och eftersom jag faktiskt har turen att det svenska ordet för myra innehåller a, kan jag behålla myra/katt-relationen som roar mig mycket. Jag noterar vikten du lägger vid att bara använda ord som innehåller a, så min strävan är givetvis att uppfylla det.
(Angående ”Jag frågar Mary om hennes vän, som är deprimerad, och hans semester”)
Tack för att du ger mig friheten att välja geografiska namn med associationer som fungerar på svenska. Novellen står och faller med att namnen verkligen låter deprimerande, och i fråga om ”Badlands” blir det svårt på svenska.
Kära Lydia!
Tack för att du har förståelse för min långa och känslosamma utläggning om våndan jag känner inför att välja. Att jag får fantomsmärtor när jag bestämt mig för en synonym bland alla tänkbara, eftersom det sker på bekostnad av alla de associationer som ett annat ordval kunde ha väckt. I originalet förblir ju alla tänkbara möjligheter öppna. Du tröstar mig med att när du själv tvekar låter du dig vägledas av hur orden klingar tillsammans. Och då får jag omedelbart något nytt att bekymra mig över – den aspekten har jag nog inte alls satt främst i alla val jag gjort.
Jag är så tacksam över ditt tålamod med alla mina detaljfrågor. Det är ovärderligt. Nu behöver jag bara återkomma ifall min redaktör upptäcker något som jag inte kan förklara nöjaktigt. Vad roligt att du tyckte om kommentaren vi fick på bokmässan: ”När Lydia Davis får Nobelpriset har jag åtminstone läst kassen.” Och den är ju nästan Lydisk.
Översättarens anmärkning:
Utöver korrespondensen med Lydia bollar jag förstås med svenska och amerikanska översättarvänner redan tidigt i processen, vilket på ett plan kan jämföras med att dra ner brallorna offentligt… Men hellre det än att köra fast – Lydia Davis spännvidd är så enorm. Exakt rätt vokabulär för breven till diverse tillverkare (tack Anders Simonsson) flyter inte fram ur samma ådra som det språk som krävs för de korta, nästan diktliknande prosastyckena eller den långa kärleksfulla betraktelsen Korna (hommage à Helen Sonehag). Sakkunniga på alla tänkbara områden är också behjälpliga, från min flygkunnige studentkompis i Uppsala Raouf Habib, till Sara Danius, ständig sekreterare och Flaubertexpert, rådfrågad i samband med ”Flaubert och synvinkeln”. Att försöka särskilja vad som är engelskans sätt att uttrycka saker och ting och vad som faktiskt är ren och skär Lydiastilistik är det mest tidsödande arbetet, och där har Jennifer Evans varit till stor hjälp. Till sist hade jag förmånen att bolla med den briljanta redaktören Annika Hultman Löfvendahl.
/Malin Bylund Westfelt, 4 februari 2016
Just nu pågår samtalet om Lydia Davis novellsamling Jag har det ganska bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare på Kulturkollo Läser. Varmt välkomna dit alla som vill vara med och samtala om noveller.
