av 
Då är det dags att köra igång med vårens första tema här på bloggen. Vi kallar det kort och gott ”Kort och gott” och det kommer att handla om texter i det korta formatet. Det blir en hel del om noveller (eftersom det är jag som är general så kan ni säkert gissa just det) och förstås blir det mycket annat också. Precis som det ska vara i våra teman – gott och blandat! Håll utkik efter vår utmaning imorgon och häng gärna med på vår FB-cirkel Kulturkollo läser. Vi börjar samtalet idag om Lydia Davis novellsamling Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare. Hoppas att alla ni läsare vill fortsätta att hänga med oss hela våren!
En som kan det där med att uttrycka sig kort och gott är Tomas Karlsson – TOK. Kanske har du sett hans teckningar i GP?
TOK i kvadrat, det är din återkommande ruta i GP. Vem är TOK?
TOK är min signatur och TOK det är jag, TOmas Karlsson, en 59-årig tecknare. Född på Tjörn men alingsåsare sedan tidigt nittiotal. Jag utbildade mig på KVs konstskola och Konstindustriskolan (HDK idag) och har, förutom några år som grafisk formgivare på TV i Göteborg, frilansat som tecknare sedan 1981. Jag har jobbat med allt möjligt genom åren, animation, reklam, läroboksillustrationer och nu på senare år även kartor för orienterare. Jo, jag springer en hel del i skogen.
Berätta, hur får du idén till en av dina kvadrater?
Jag har fått skämtteckningar publicerade i G-P sedan tidigt 80-tal och de politiska rutorna började publiceras regelbundet 1989. Idéerna kommer antagligen tack vare mycket rutin och den magiska dead-linen. Jag sätter mig ner med ett vitt papper och måste först bestämma ett ämne. P1 står alltid på och jag läser många dagstidningar, så jag följer ju den inhemska politikens skeenden mycket noga. Får jag bara bestämt ett ämne brukar det gå rätt fort. Ibland om det går trögt kan en liten power-nap göra susen. Det svåra brukar vara att få till personerna, så man känner igen dem, eller få till rätt formulering. Jag gör alltid bilderna så nära dead-line som möjligt, så man måste vara koncentrerad. Det funkar för det mesta, men ibland måste man bara ta den där fåniga idén och bestämma sig för att den är tillräckligt bra. Det kan vara jobbigt och då vill man helst inte titta i tidningen dagen efter, men förvånande ofta har jag fått uppskattade kommentarer för bilder som jag själv tyckt varit helt misslyckade. Jag kanske inte har någon humor…
Kort och gott är namnet på vårt tema – hur lyckas du att få till så korta texter och kärnfulla teckningar? Begränsar det dig, det korta formatet eller utmanar det?
Oj, jag tycker inte att jag brukar få till så kärnfulla kommentarer. Det är ju dit jag vill nå, men mina rutor blir tyvärr ofta väldigt pratiga. Det bästa är ju om man lyckas koka ner det hela till så få ord som möjligt. Jag har annars rätt lätt för dialog och har skrivit en hel del revysketcher, men till mina rutor försöker jag koncentrera texten. Det är ju det som jag får mest utbyte av. Även om jag gillar långa dialoger, så känns det extra häftigt, när jag kan fånga hela idén i så få ord som möjligt.
Politiska kommentarer i form av serier har ju varit ganska omtalat det senaste året. Finns det någon företeelse i samhället som du tycker är extra kul att kommentera med hjälp av dina teckningar? Är det något du väljer bort?
Jag sysslar mest med inrikespolitiken och brukar koncentrera mig på de som för tillfället styr. Jag märker att jag ofta klassas som “vänster”, men det beror nog på att jag föredrar att sparka uppåt. Det ligger i generna. Jag är en produkt av många generationer av enkla bönder och fiskare och har mycket lite överseende med de som sätter sig över andra. Annars finns det ju rätt mycket av korkade företeelser i vårt samhälle att skoja kring. Men jag vill ju inte bara få folk att skratta, utan även få dem att tänka till lite.
Jag sysslar mest med inrikespolitiken och brukar koncentrera mig på de som för tillfället styr. Jag märker att jag ofta klassas som “vänster”, men det beror nog på att jag föredrar att sparka uppåt. Det ligger i generna. Jag är en produkt av många generationer av enkla bönder och fiskare och har mycket lite överseende med de som sätter sig över andra. Annars finns det ju rätt mycket av korkade företeelser i vårt samhälle att skoja kring. Men jag vill ju inte bara få folk att skratta, utan även få dem att tänka till lite.
Det finns säkert sådant jag väljer bort omedvetet. Om inte, så kan det ju hända att tidningen väljer bort, vilket hänt några gånger.
Religion skulle man ju kunna göra väldigt mycket roligt omkring, men att det inte blivit så, beror på att kyrkan har så liten makt i dagens samhälle. Men man vet ju inte något om framtiden.
Har du någon förebild när det kommer till att leverera ett budskap i en enda bild så som du gör? Har du några tips?
Jag har väl egentligen ingen direkt förebild, men de som poppar upp i mitt huvud när du frågar är Martin Lamm, Ragnvald Blix och Tor Bomann-Larsen. Bara herrar, tyvärr och två norrmän! Men Sverige är ju inget stort tidningstecknarland.
Tips vet jag inte, men om man vill jobba med politisk satir bör man se till att vara insatt och vara intresserad av vad som händer i politiken. Ju mer man kan, desto effektivare satir kan man göra. Annars blir det lätt bara fånig lyteskomik.
/ Tomas Karlsson januari 2016
