Vinter med Kulturkollo #vinterläsning

Min sinnebild av vinterläsning inkluderar en fåtölj, en mjuk filt och en tänd brasa. Nog ser jag också framför mig en kopp te och en tallrik med kakor eller chokladpraliner. Fåtöljen är stor, omhändertagande och har öronlappar. Jag liksom sjunker ner så där lagom mycket. Jag sitter med ena armstödet som ryggstöd och fötterna har jag indragna mot kroppen och hälarna liksom nuddar rumpan. Ett alternativ är också att jag ser benen dinglande över det motsatta armstödet, men oftast är jag uppkrupen i fåtöljen.

Teet är rykande varmt och doftar välbehag och lugn och kakorna eller var det chokladpraliner?… eller nej, chokladkakorna ligger på en gammal assiett, som har blå dekor av blommor och slingrande mönster. Brasan består av, till synes, fem större vedklabbar vars eld sprakar och vittnar om passion och stora känslor medan glöden därunder berättar att elden har varit igång länge, länge.

Filten den är luddig och vit och stor nog för att omsluta både mig och fåtöljen och jag låter huvudet vila mot fåtöljens enorma rygg. Jomenvisst, är det inte en grårandig lurvig katt som jag ser som kråmar sig runt fåtöljen och spinner så där med välbehag?!

Där har jag suttit hela dagen och läst vid brasans sken.

Eller kan det vara så att jag egentligen inte har en enorm fåtölj som sväljer hela mig utan en alldeles lagom stor för att få rum med en fotpall också. Om jag mot all förmodan skulle tycka att det var okej med nackspärr så kan jag nog visst sitta med fötterna över det ena armstödet och ryggen emot det andra. Och nog är det så att jag på grund av kroppsvolym och stel ålderskänslig kropp inte kan krypa upp så där jäkla nätt med fötterna emot rumpan, utan benen kräfva fotpall. Brasan kan inte vara tänd då vi har pannrummet rakt under rummet och det hade varit lika med bastuläsning och att läsa i sken av en brasa är numer fysiologiskt omöjligt. Katt är ersatt av en tax, som sällan spinner runt stolen utan ligger platt fall i soffan och snarkar ljudligt (så ljudligt att han faktiskt stör). Te dricker jag inte ens, så varför det ska ingå i min sinnebild är för mig helt obegripligt. Choklad älskar jag dock, men äter sällan just kakor. En filt skulle få vara vit i cirka ett dygn i vårt hus, så den går bort. Inte heller har jag assietter med blå dekor.

Men vet ni vad – jag läser ändå.