Tänk er ett mord mitt i Downton Abbeys julspecial?

Idag är vi glada att presentera gästbloggare Bokomaten, en fellow julknarkare som har koll på det här med julböcker och lär oss ett och annat om period crime:

Ni vet den där låten av Adolphson och Falk? Mer jul? Där brukar ni ha mig när december närmar sig. Jag inbillar mig först varje år att jag tycker bäst om Halloween av alla högtider men sedan bara BAM så kommer julen med full kraft och jag går crazy på julbak, förbereder julmat i veckor och läser massor med julböcker både för min son och för mig själv. Jag läser inte så särdeles mycket chick lit annars men under december brukar julslisket åka fram och jag bara älskar historier med folk som finner julfriden efter lagom många prövningar.

En annan genre som jag är omåttligt förtjust i är en genre som jag däremot vet inte är fullt lika utbredd, vare sig i bokhandeln eller på bloggar eller andra sammanhang. Jag är nämligen väldigt svag för period crime och speciellt om det förekommer snö och en tomte eller två.

Period crime är alltså en kriminalhistoria som antingen är skriven för länge sedan eller som utspelar sig i dåtid. Föredragningsvis 20-50-tal, men lite Victoriana är ju heller aldrig fel.

Många deckarserier slänger gärna in en del som utspelar sig runt juletid också, men det finns även en hel del fristående i den här genren. ”British Library Crime Classics” har gett ut ett antal titlar och sedan har vi ju klassiker som Poirots jul av Agatha Christie och Maria Langs Tragedi på en lantkyrkogård och Vitklädd med ljus i hår som visserligen är 60-tal men det kan man ju förlåta när det ändå är Maria Lang. Poirot, Puck och Christer Wijk är ju annars själva förebilderna, ikonerna, inom denna genre. Jag kommer troligtvis läsa om dem allihop i år igen. Liksom novellsamlingen The Adventure of the Christmas Pudding.

Men vad finns det då annars? I år har jag hittat tre titlar som jag är intresserad av. Först ut är ”Silent Nights: Christmas mysteries”, en samling med juliga deckarhistorier sammanställd av deckarförfattaren Martin Edwards. Här finns kändisar som C K Chesterton, Dorothy L Sayers (ja, hon som skrev om Lord Peter Wimsey)och Sir Arthur Conan Doyle men också mer okända berättelser från bortglömda författartalanger.

Näst på tur är Murder at the Old Vicarage av Jill McGown. Klassisk cozy crime och en hyllning till Christies berättelser står det i beskrivningen. Låter ju perfekt. Prästens svärson blir tydligen brutalt mördad men ingen verkar sörja nämnvärt i den lilla byn där den utspelar sig. Och bara omslaget andas ju jul.

Crime at Christmas av C. H. B. Kitchin ska också vara en klassisk detektivhistoria från deckarens guldålder. Framgår inte när den kom ut första gången, bara att det är en bortglömd julpärla. En klassisk who-done-it där ett gäng släktingar samlas för att fira jul och strax hittas en av dem död. Det är ju ett klassiskt Christie-grepp att ta ett slutet sällskap och låta läsaren räkna ut vem som kan ligga bakom.

Förra året läste jag Mystery in white: A Christmas crime story av J Jefferson Farjeon som har samma tanke med ett fåtal misstänkta inom ett slutet sällskap. Ett tåg tvingas stanna pga en snöstorm och ett antal främlingar tvingas ihop då de lämnar sin kupé och ger sig ut i ovädret för att ta sig till stationen. Det är julaftonskväll och snön tingar dem dock att söka skydd i en stuga innan de ens närmat sig stationen. Av en slump samlas alla från samma kupé i stugan till slut. De får också veta att det skett ett mord på tåget, och snart rullar intrigen upp. Det visar sig att mordet på tåget inte var det enda mord som kommer att få sin klarhet under natten.  Detta är dock lika mycket spökhistoria som deckare och den biten har jag lite svårt för, men mysteriet och karaktärerna gör att det verkligen blir en ypperligt spännande historia.

För två år sedan läste jag boken The Santa Klaus murder av Mavis Doriel Hay och det får också bli mitt sista tips i detta julboksinlägg. Boken kom ut 1936 men känns väldigt modern. Här hittas självaste tomten mördad på ett litet lantligt gods en jul. Ja, kanske inte den riktige tomten då utan familjens överhuvud, Sir Osmond Melbury. Var endaste en i huset verkar ha haft motiv för att röja undan patriarken, men det där med möjlighet är det däremot desto knivigare med.

Ja, en riktigt ruskigt spännande deckare som ändå lyckas förmedla lagom mycket julstämning med snö, tomtar och julmat. Precis som det ska vara. Och när lugnet sänker sig på julaftonskvällen kommer i alla fall jag att plocka fram något riktigt juligt att läsa. Blir det inte julslisk så blir det definitivt en deckare.

/ Bokomaten – bokomaten.blogspot.se