Men det ÄR ju i alla fall jul…

carolina-top

Hej, jag heter Carolina, och jag vill sluta titta på Kalle Anka på julafton.

Ja, jag VET att det är tradition. Ja, jag VET att ”utan Kalle klockan tre så blir det ingen jul…”. Och jag har varit en av de där Kalle-ivrarna. När jag var i tonåren någonstans (tror jag det var) så var det tal om att ta bort Tjuren Ferdinand från programmet. Inte hade jag tyckt det var särskilt kul att titta på skaintedulekameddeandratjurarnaochstångasdumeeeeed de senaste tio gångerna, men jag blev lika rabiat som resten av svenska folket tydligen blev. Folkstorm! Rör inte vår Ferdinand!! Allt ska vara som det alltid har varit! Och så blev julaftonen det året räddad eftersom SVT tvingades till bot och bättring och sände Ferdinand som extra inslag efter det att Benjamin Syrsa och Bengt Feldreich hade sjungit…

Och klart jag var en Kalle-ivrare. Jag är uppvuxen på 70-talet. Det var ALDRIG tecknad film på TV. Eller i princip aldrig. OM det nu någon gång faktiskt kom en några minuters lång snutt av Tom & Jerry på TV så vrålade min lillebror så att det säkert hördes i hela huset (han befann sig ofta framför TVn, jag oftare i min säng med någon bok): DET ÄR TECKNAT PÅ TV!!! Och då kom man. Så var det bara. Så den där hela TIMMEN med tecknade filmer på julafton, ja den var ju nästan bättre än julklapparna…

Men nu? Jag fyllde fyrtioåtta år i höstas. Jag har sett Kalle Anka och hans vänner fira in julen fler gången än vad som kan vara nyttigt för vem som helst. Det kan vara bra nu. Mina barn (som är uppvuxna med Disneychannel, Fox Kids och andra barnkanaler) förstår inte grejen. De sitter där och tittar eftersom resten av släkten gör det. Eftersom det är Tradition. Men de bryr sig inte ett spår om vad som händer på TV-skärmen. Så det är garanterat inte för barnen skull vi sitter där och glor på detärrobinhood…jagvillhammmmrrrrsnarksnark. Det är tydligen för vår egen. För att så har vi alltid gjort förut. Släkten kräfva dessa traditioner.

Men nu säger jag att nu får det vara nog. Ut med Kalle Anka! Det är EXAKT samma filmsnuttar igen, du ska fnissa exakt DÄR och säga haha DÄR. Jag lovar – sura Piff och Puff kommer att paja granen i år också. Kalle kommer att öppna badkaret med en elegant fingerrörelse även i år, och småtomtarna kommer fascinerande nog att måla ett schackbräde i ett svep med rutig färg. No surprises there.

Så stå själv för överraskningarna i år då? Ha gärna en trevlig samlingsstund då på julaftons eftermiddag, drick glögg och knäck nötter och vänta på tomten…men stäng av TVn. Spela något trevligt brädspel i stället! Eller ha lite högläsning? Eller om nu TV-skärmen äntligen måste få vara igång – spela lite TV-spel? Mot varandra??

Tror ni att den här bloggskribenten kommer att kunna stå emot traditionen i år? Få alla att spela brädspel? Blotta tanken… oahahaaahaaahaaaahaa….haha haha….fniss… *torkar tårarna ur ögonvrån*… No way. Hon kommer inte ens att kunna gå och sätta sig någon annanstans med en bok, för då blir det onda blickar för resten av kvällen. Man tittar på Kalle Anka. Punkt. För så har vi alltid gjort. Vi kommer att få titta på Kalle Anka i skärselden, en timme för varje synd vi har gjort. Säkert. Woodeladiwoodeladihoppsanvilkendag.

 

Bild: Media Slave av vipez (CC BY NC ND 2.0)

Carolina

Läser allt. Läser jämt. Läser börja läsa-böcker blandat med tunga klassiker, frossar i fantasy, romance och historiska romaner. Läser nytt inom barn- och ungdomslitteraturen och gamla deckare. Blandar allt och kan inte leva utan. En dag utan någon läsning är en misslyckad dag.

Visa alla inlägg av Carolina →

17 svar på “Men det ÄR ju i alla fall jul…

  1. Kalle Anka-timmen är för mig timmen då jag slumrar efter julbordet… Matkoman tar ut sin rätt helt enkelt. Men jag håller med – det är för mycket måsten vid jul (och andra högtider), man måste ditt och måste datt. Mammor och pappor stressar bort sin egen glädje till förmån för alla måsten. Vill skippa det jag inte vill eller orkar – har därför hoppat av julklapparna i år. Har sagt att jag inte vill ha eller ge några. Känns skönt nu när vi närmar oss julveckan.

    1. Där jag firar jul kör vi julbordet efter Kalle Anka, dvs Kalle-timmen är vikt åt glögg och nötter. Och ännu fler glögg och nötter. Och ett stilla tindrande med ögonen. (fast det kanske har med den där glöggen att göra?)
      Vi försöker ta bort allt fler måsten med vår jul också, och allt mer känns den inte alls som ett stressmoment längre. Bara som lugn och skön lästid (utom just julaftons eftermiddag och kväll), sovmorgnar och hela familjen i samma hus (därmed inte sagt att vi myser ihop – fyra ensamvargar myser bra i varsitt hörn av huset, men ändå i närheten av varandra).

  2. Jag vill ha denna högtidsstund kvar trots att jag är äldre än du *ler* Ta inte heller för givet att det är många som samlas på självaste julafton. Låt den som vill stänga av teven och den som vill se detta klassiska sen förr. Tack för att jag också fick tycka till om detta 🙂 /kram

    1. Tror vi tycker ungefär samma, du och jag, alltså att de som tycker att Kalle-timmen är en högtidsstund för all del ska fortsätta med att njuta av den. Men att vi som har ledsnat på Kalle ska tillåtas göra något annat under den där timmen utan att någon blir vresig på oss.

  3. För oss är det tradition att se på Kalle Anka, ja det säger man ju, Men jag sitter där med kaffekoppen och likören och halvslumrar i fåtöljen. Men då får jag en välbehövlig vila innan det är dags att plocka fram julmaten.

    1. Det är skönt med vila – fast den har jag oftast tagit ut på morgonen via en rejäl sovmorgon… så är mest rastlös då på eftermiddagen. Och hungrig. (vi äter efter Kalle Anka där jag firar)

  4. Arapapapapapapapapadia på dig Carolina! Jag är inte heller Kalle-förtjust men det är tradition att sucka och himla med ögonen åt pappa som sitter där och skrattar på alla rätta ställen. Och fel ställen. År efter år efter år efter….

    1. Jo, det är en sak att skratta åt någon annan, på traditionsenligt vis. Men när jag själv förväntas jubla och skratta när någon annan (år efter år efter år) påpekar att ”men HUR gick det där till”, till valfri scen ur kalle-möter-djungelns-pajas ex när gojan plötsligt står utanför det hus vari hen nyss blivit begravd…. Jag är en sur jävel och har svårt att skratta naturligt och hjärtligt åt samma sak igen. Och igen. Och igen. Och igen….

    1. Men det jag vill är ju att få lönnläsa lite! Varför är det OK att lönnsova men inte lönnläsa???

  5. Hmm, jag känner nog som Allan Svensson i julavsnittet av Svensson Svensson. Barnen SKA tvingas att se Kalle Anka på julafton, för så ska det bara vara 😀

Kommentarer är stängda.