En Kulturkollo-designad promenad i (en liten del av…) Berlin Mitte

Kulturkollo är stolta att presentera vår gästbloggare Siv Andersson, som bor i Berlin och annars håller hus på bloggen (inte så) Anonyma Biblioholister:

Många flyttar till Berlin av tjusiga och glamorösa orsaker. De ska ÄNTLIGEN skriva den där romanen de har i sig. Eller de ska hyra ett (i jämförelse med Sverige) billigt och bohemromantiskt kyffe för att skapa sin konst. Eller så kommer de hit och pluggar och skriver poesi på mysiga caféer. Berlin är en stad som är som GJORD för allt det där – men jag är ingenjör, jag jobbar som projektledningsspecialist för ett företag som bland annat bygger tåg, och mycket mer jordat än så blir det inte. Nu går det ju att vara tågnörd och kulturtant, som tur är!

Berlin är en enorm stad, det inser jag inte minst när det tar en timme att ta sig till vänner trots att vi alla bor i vad som anses vara centrala Berlin. Vi är ”bara” 3,5 miljoner på 891.85 km² , men Berlin är som så många andra storstäder egentligen massor av småstäder som med tiden har vuxit ihop. De geografiska resterna av de delade åren bidrar också till känslan av att detta fortfarande inte bara är EN stad.

Man behöver inte bo länge i Berlin för att bli trogen sin Kiez, sina hoods, sin stadsdel. Det blir lätt en grej här. Jag är ganska lättköpt, jag bor i medelklassghettot Prenzlauer Berg som så många andra expats med mer pengar än hjärna (…beroende på vem du frågar). Prenzlberg (som vi ofta drar ihop det) var coolt åren före och strax efter murens fall, här bodde bohemerna, poeterna, konstnärerna, de regimkritiska. Nu har de coola flyttat vidare och vi som bor kvar bor i en fin men aningens söndergentrifierad och överprissatt stadsdel. Den här delen av stan klarade sig ganska bra från att bombas sönder och samman, så det är gott om vackra sekelskifteshus och fina småbutiker. Det är aldrig svårt att hitta mysiga restauranger, fik och barer. Jag älskar mitt Prenzlberg!

Med denna min kärlek i åtanke är det kanske underligt att det är grannarna jag promotar nu – jag ska nämligen ta er med på en promenad i en liten del av Mitte. Jag bor egentligen alldeles på gränsen mellan stadsdelarna, så det känns inte helt förbjudet att vara otrogen en stund. Häng med! (Karta)

Vi startar på 1) Bebelplatz, där vi begrundar minnesmärket över den natt 1933 då idiotiska ungnazister brände ”felaktiga” böcker på bål. En sådan som Selma Lagerlöf ansågs farlig nog för att förtjäna att brinna. När man tittar ner ser man tomma (bok-)hyllor.

Das war ein Vorspiel nur, dort
wo man Bücher verbrennt,
verbrennt man am Ende auch Menschen.

Heinrich Heine 1820

Där man bränner böcker bränner man till slut också människor. Heine skrev så 1820. Den som kan läsa hans ord utan att rysa måste vara gjord av sten.

2) Motsatsen till att bränna böcker är att köpa nya! Eller nya och nya, bättre begagnade. Vi traskar helt enkelt över Under den Linden och tittar på bokloppisen framför en av de pampiga universitetsbyggnaderna (Einstein was here!). Här kan du köpa fina böcker för nästan inga pengar alls de flesta dagar då vädret är någorlunda OK.

Vi vandrar vidare österut, stannar till och betraktar den gigantiska discobollen (TV-tornet). Vi tittar in på Neue Wache och får tårar i ögonen när vi ser Käthe Kollwitz pietàliknande staty, ett minnesmärke över alla offer, alla krig. Vi passerar historiska museet – fin shop och pampiga lokaler, men du och jag går inte in där alldeles idag. Om detta är en lördag eller söndag fortsätter vi nämligen vidare till 3) den konst-, bok- och antikmarknad som löper längs kanalen Kupfergraben på helgerna. Det börjar med konst, men fortsätt norrut så hittar du allt från gamla böcker till generiskt tingeltangel, om än befriande lite av den varan för att vara turistkvarter i en storstad.

Fortsätt över den fina bron vid hörnet av Museuminsel – nu har vi landat vid en av mina favoritplatser 4) strandbaren i Monbijoupark (”sommaren” är lång i Berlin, men är du här november – mars så får du ta med egen picnic om du vill sitta ner och njuta en stund!). Under vår/sommar/höst går det att slappa i en solstol och äta, dricka, se på folk som dansar argentinsk tango, se förbipasserande båtar på Spree, se det pampiga Bodemuséet färgas av solen som går ner… ja, behöver jag sälja in det mer?

Nu går vi en liten bit norrut, och landar på 5) Oranienburger Str. Tittar du till vänster (NV) ser du de maffiga kupolerna på den ”nya” synagogan. Ännu lite längre uppåt gatan finner du de sorgliga resterna av konstnärskollektivet Tacheles. Det mesta är rivet numera och området är spärrat, men det är en plats där du ofta kan finna intressant gatukonst på ruinerna om du är intresserad av sånt. På Oranienburger Str 22 finner du Klassenfeind, där kan du hitta prisvärda vykort och prints med (oftast utmanande eller subversiva) motiv kopplade till Berlin. Bättre souvenirer att köpa med hem än fejkade militärattiraljer, om du frågar mig!

Vi går över gatan och svänger höger (SÖ), vi ska nämligen styra kosan mot 6) Grosse Hamburger Str. På högersidan stannar vi återigen till på en plats för stilla eftertanke, den gamla judiska kyrkogården är svår att passera utan ett hugg i hjärtat. Nära kyrkogården fanns en skola som förvandlades till ålderdomshem som i sin tur förvandlades till ett transitläger inför deportation till koncentrationsläger. 55000 människor startade sin resa mot döden här.

Igen: den som kan stå inför minnesmärket utan att känna sorg måste sakna både hjärna och hjärta.

Hjärna och hjärta – det hade han: Martin Luther King. Stanna till vid Sophienkirche, här talade han 1964. Titta också upp mot husfasaderna till höger om kyrkan. Skotthålen finns ännu kvar. Det ser man här och där i Berlin, ibland är de kvarlämnade för att vi SKA minnas.

Vi går vidare och passerar det gamla vackra sjukhuset St Hedwig. Har du ögonen med dig hittar du minnesplaketter på var och varannan vägg på den här gatan, det är historietyngda kvarter, men vi har ett särskilt mål i sikte: 7) Koppenplatz. Ännu en vacker plats med ett rörande minnesmärke över förintelsen. Ett rum lämnat i all hast signerat Karl Biedermann och minsann – en skvätt Nelly Sachs! I denna lilla park har jag suttit och läst mer än en gång, fantiserat lite om hur det vore att ha en av vindsvåningarna och lett åt det vackra elverket (tegel ftw!).

Ett steg tillbaka i historien, nu tar du några steg tillbaka ner till 8) Auguststrasse också. Gå den åt båda hållen! Den ser kanske inte mycket ut för världen nu när du ser åt båda hållen, det är en ganska liten (men lång) gata, men den är fylld av gallerier, bra mat, barer, fik och små hantverksbutiker. Några axplock från gatan och kvarteren runtomkring:

Do you read me (böcker, nr 28)

Renate Comics (serier, vykort – mycket lokalt)

Rath Gallery (fotokonst, happenings)

me Collectors Room Berlin (konst, Wunderkammer, fik, museishop) – jag var där och spanade in Cindy Sherman

Princess cheesecake (ljuvligt fik!)

Yumcha Heroes (dumplings)

Transit (asiatisk fusion, tapas-stil)

DuDu (vietamesiskt/asian fusion)

Så, hoppas att du haft kul med mig i Berlin?

Willkommen bei uns! Den här stan har något ett erbjuda för de flesta – det är ingen klyscha att säga så – men för oss kulturtanter (oavsett ålder och kön – kulturtant is a state of mind!) – ooooh, ett paradis!