Ich liebe Berlin!

Den här veckan beger sig Kulturkollo på storstadssemester. Vi åker till Berlin!

Har du varit där? Inte? Då tycker jag att du ska åka dit! Där finns…allt.

Jag är absolut ingen expert på Berlin, men när jag nu satt och tänkte igenom hur många gånger jag har varit där, och vad jag har gjort när jag har varit där, så kom jag fram till att

1. Oj, jag har ju faktiskt varit i Berlin långt fler gånger än vad jag har varit i London eller Paris! (Och det är ju faktiskt inte så himla konstigt – bor man som jag i Skåne så är det inte så långt att ta sig till Berlin ändå)
Och…
2. Hur många olika sidor av Berlin jag har sett:

Jag har sett Berlin när det liksom var två Berlin – första gången jag var där var 1989 och muren hade precis fallit. Kontrasten mellan den tomma och ödsliga betongöken som var Alexanderplatz och det myllrande överdådet som fanns på KaDeWes delikatessavdelning var otrolig. Sedan har jag tjugofem år senare försökt tränga mig över exakt samma Alexanderplatz, nu en fullständig explosion av färger, dofter, matförsäljare, karuseller, gatuartister och liv, och nästan inte fattat att det var samma plats som då på grå-öken-tiden.

Jag har sett Berlin med konstvetarögon, och det var fantastiskt! När jag läste konstvetenskap var vi där på studieresa, gick på ett antal museum men framförallt åkte vi runt med buss och tittade på arkitektur och stadsplanering. Helt plötsligt befann jag mig stå och ooa och aaaha över hyreshus, bara för att de var ritade av Le Corbusier eller någon annan känd arkitekt, och bara för att jag hade en kunnig konstvetare (lektor? professor??) med som guide.

Jag har kört vilse med husbil i Berlin (utan fungerande AC en löjligt varm julidag), jag har åkt tåg, åkt både U-bahn och S-bahn och spårvagn, och gått och gått och gått, och så har jag förstås sett varenda jämra centimeter på ett antal oändligt långa gator, vägar, broar, tunnlar, cykelvägar, i villakvarter och runt fontäner, förbi sevärdheter och genom stadsdelarna gud glömde när jag sprang (sprang, linkade, svor, närapå kröp ibland) Berlin Marathon 2014. Jag har alltså gråtande sprungit in under Brandenburger Tor och vidare längs med Unter dem Linden in i ett extremt efterlängtat mål.

Jag har campat med husbil precis invid floden Spree, i en del av Berlin som låg så långt ut från centrum att det helt kändes som en egen liten stad. Och där vi var var Spree dessutom så bred att det kändes som att vi var i en kuststad.

Jag har nästan sprungit vilse i en skog i Berlin. Berlin är fullt av skogar! Nä, inte dungar av träd inne i parker. Skogar! Den jag sprang i hade dessutom en egen sjö och ett litet berg, helt förutom alla kilometrar med stigar och vägar som man kunde förirra sig på (Wald um die Müggelberge kallas den, klart vi sa att vi sprang i Mugglarskogen…)

Och det där är ju bara jag! Tänk så många upplevelser Berlin har bjudit andra på? De som bor där, eller som varit där långt fler gånger än jag. Så mycket kultur att upptäcka!
Nu sätter vi oss alltså i bilen/på tåget/på flyget och åker dit! Du följer väl med?

Bilder:
– Berlin av Alexander Steinhof (CC BY-NC-ND 2.0)
– Tonårsson matandes sothönor (som förhoppningsvis inte är laktosintoleranta eftersom han matar dem med ost) – privat
– Berlin Müggelberge Panorama – Wikimedia commons