Inte så värst prismedveten

Den här veckan är det min tur att köra ett lite anti-inlägg: det här med prisande av kultur i olika former är jag hyfsat ointresserad av. Guldbaggar och grammisar, augustar, oscarer eller nåbellare, galor med finstass, strålkastare och tacktal….det är inte då jag sitter framför TVn och biter naglarna av nervositet och engagemang. (för att vara helt ärlig är väl aldrig det där med TV-tittande min grej, men om någon får mig nertryckt i soffan framför TVn så handlar det inte om prisgalor i alla fall) Måndagskvällens sms-konversation mellan mig och min mamma är nog ganska symptomatisk:

Nu var det väl inte riktigt så illa som det ser ut ovan – jag läser ju bloggar, och hade faktiskt koll på vilka som nominerats till Augustpriset (åtminstone i barn- och ungdomsklassen). Det var bara det att jag hade glömt att det var dags för utdelning av det där, och därför inte hade någon aning om vem som hade vunnit vad…

På mitt förra jobb fanns lokalvårdaren H. Han hade superkoll på alla möjliga priser, och brukade ta som en viktig uppgift att sticka in huvudet till oss på biblioteket och kolla upp så att vi säkert fick veta vem som vunnit, och ”hade vi läst något av henom?” Det var H som berättade för mig att en viss Mojan hade vunnit nobelpriset för några år sedan, eller att någon ”kittykråuter” hade vunnit något stort barnpris, och hade vi många böcker av henne? Tack vare H kunde jag själv sedan helt coolt låta som att jag visste allt om aktuella pristagare – när jag i själva verket inte ens haft koll på att det var dags för ännu ett pris att delas ut.

Nu jobbar jag inte längre med H. Men nuförtiden läser jag alltså bokbloggar, och Namnen Jag Bör Känna Till Så Som Varande Eventuella Pristagare bombarderar min Feedly-feed, så okunnig är jag inte. Bara fortfarande hyfsat ointresserad.

Men.

Sen är det ju faktiskt så att om jag läser om en bok att den har fått högvis med litterära priser så blir jag extra nyfiken. Bokserien jag läser precis just nu valde jag faktiskt just därför att den var så prisad: Hugo Award, Nebula Award, Arthur C. Clarke Award, BSFA Award, Locus Award och Kitschies Golden Tentacle låter ju tillsammans helt överväldigande. (speciellt den där gyllene tentakeln låter ju onekligen rätt spännande…) Det är Ann Leckie’s SF-trilogi som börjar med Ancillary Justice och som jag just nu ägnar all ledig tid åt att plöja igenom (jag är på andra boken). Är den bra då? Oh ja! Så även om jag inte är intresserad av själva priset och galan och allt det där – så tycker jag absolut att prisandet kan ge mig vägledning att upptäcka nya författare och böcker (film, TV och teater lämnar jag åt andra). Och det är nog ändå trots all glamour det som är kärnan i prisandet??

Som en helt oväsentlig knorr på slutet vill jag här lyfta en annan viktig fråga:

När ska det börja delas ut priser för sådana här viktiga prestationer?

Här syns det klart och tydligt hur väldigt mycket duktigare än mina fb-vänner jag för en gångs skull var. Och hur uppmärksammas detta? Inte på något sätt alls, det är hur. Det är upprörande, och vad kan vi göra åt det? Glamourgala i Vismarlöv? Jag är på!