Att genomgå en metamorfos

Metamorfoser, oväntade och totala kroppsliga förändringar, är inte ovanlig i den kulturella världen. En av de mest minnesvärda förvandlingarna är kanske fåglarna i Mio min mio, som är barn som den onde Riddar Kato förtrollat. När de blir barn igen är en av dem svårt skadad och jag minns det som en av mina starkaste läsupplevelser som barn.  Men det finns fler exempel. I Björnbröder förvandlas en pojke till en björn som hämnd för att han dödat just en björn, Svanprinsessan förvandlas till en svan av en elak trollkarl, i Skönheten och odjuret har en man blivit förvandlad till en fruktad best och vem har inte hört talas om grodor som kan förvandlas till prinsar?

Frågan är var gränsen mellan djur och människa går? I Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen handlar det om att huvudpersonen uppfattar sig själv som en getabock, men han är utan tvekan fortfarande människa och apan i Peter Høegs Kvinnan och apan är snarare ett djur med mänskliga drag, än en människa som förvandlats. I George Orwells Djurens gård är huvudpersonerna djur med mänskliga drag, något som är ett vanligt motiv. Ingen förvandling dock, utan djuren är djur från första till sista sidan om än ovanliga sådana. Älgen i Erlend Loes Doppler är ett djur, definitivt ingen människa, men en god vän till en människa. Vi vet ju att djur kan vara människans bästa vän.

George Langelaans novell Flugan filmatiserades första gången 1958 och handlar om en forskare som gradvis förvandlas till en fluga. Jag har inte sett originalversionen, men väl nyinspelningen från 1986 med Jeff Goldblum. Det finns fler exempel på metamorfoser inom litteraturen och då handlar det inte om fantasy, utan om till synes realistiska romaner där en människa förvandlas till ett djur.

Förvandlingen framför alla andra förvandlingar är kanske den Gregor Samsa genomgår i Franz Kafkas 100 år gamla bok Förvandlingen. Gregor Samsa vaknar upp en morgon och har blivit en gigantisk skalbagge eller kackerlacka, beroende på översättningen, och hans familj är minst sagt överraskad. Det finns få huvudpersoner som berört mig så som Samsa. Han blir så otroligt illa behandlad och symboliken i Kafkas bok om honom är briljant.

Den senaste boken om en metamorfos jag läste är E. Lockharts Fly on the wall från 2006, där Gretchen önskar att hon skulle få vara en fluga på väggen i killarnas omklädningsrum och blir just det. Under några dagar får hon veta mycket om de killar som hänger i omklädningsrummet och definitivt se en hel del. Faktiskt är förändringen inte bara den från flicka till fluga, utan också en förändring från en ganska självcentrerad flicka, till någon som förstår mer. Det är ingen som ser Gretchen som fluga och det blir ingen konflikt likt den i Samsas familj. Istället handlar det om att faktiskt förstå sin omgivning och inse att alla är mer komplexa än man kan tro vid första anblick. Att förvandla huvudpersonen till en fluga gör i detta fall att hon kan få reda på saker som aldrig hade varit möjliga om hon fortsatt vara flicka.

Att leka med likheter och skillnader mellan människor och djur är fruktbart. När Jack Nicholsons karaktär i filmen Wolf blir förvandlad till något som är en blandning mellan en varg och en varulv (ordleken funkar bättre med de engelska orden wolf och warewolf) kommer det djuriska i honom fram. När människor förvandlas till något annat, något som tappar sina mänskliga drag, sin moral och de gränser som en god människa bör ha, skapas en spänning. Kanske är det därifrån fascinationen för vampyrer och andra övernaturliga väsen kommer. Även en människa som blir vampyr genomgår ju en metamorfos om än inte till ett regelrätt djur, så ändå till något djuriskt.

Vilken kulturell metamorfos är din favorit?

Photo by James Wainscoat on Unsplash