Världens bästa vampyrer

Egentligen har jag tröttnat på dem. Det var rätt länge sen jag läste något vampyriskt och jag känner inget sug (hm) efter att göra det. Men alla har inte läst sig till övermättnad och den här veckan lämpar sig ju ypperligt att tipsa om mina favoriter till alla er som vill bekanta er närmare med vampyrerna.

Det finns några uppenbara, som är kända, lästa och väldigt bra. De tänker jag inte ägna någon särskild uppmärksamhet idag, men läs dem ändå! Jag tänker främst på Låt den rätte komma in, En vampyrs bekännelse och Staden som försvann. De har förutom att vara väldigt bra berikat och på flera sätt skapat och omskapat genren.

Här får du mina bästa tips, utan inbördes ordning:

Sunshine av Robin McKinley- den allra bästa vampyrroman jag läst. Finstämd, vardaglig och sorglig. Om en tjej som ägnar dagarna åt att baka bullar och av misstag hamnar i vägen för et gäng som tillfångatagit en vampyr.

Judas barn av Markus Heitz – goreskräck och traditionella legender i salig förening. Passar utmärkt för den som vill ha sina vampyrer lite gammalmodiga (och blodiga!).

Flickan från ingenstans av Justin Cronin – det finns en del att klaga på i Cronins trilogibygge, som kvinnorollerna till exempel, och det faktum att jag så snart jag stängt igen boken glömmer allt jag läst. Men det finns också mycket som är väldigt, väldigt bra. Som mystiken kring Amy, relationen med Woolgast, den där läskiga staden överlevarna bygger upp och ljuset som ska hålla dem trygga tills batterierna tar slut…

The Gilda stories av Jewelle Gomez och The vampire tapestry av Suzy McKee Charnas – två klassiska och nyskapande vampyrromaner. The Gilda stories är dessutom något så ypperst ovanligt som en feministisk bok om en svart lesbisk vampyr, utan monsterstatus… Jag tänkte mycket på den när jag såg Only lovers left alive (en av få vampyrfilmer jag också rekommenderar), för lugnet och långsamheten. The vampire tapestry är också en långsam berättelse, om en man och hans olika liv.

Carmilla av Sheridan Le Fanu – Jag tyckte att Dracula var rätt trist, men Carmilla som är nästan lika gammal kändes “levande” och riktigt kul att läsa. Kort är den också. Med en kvinnlig huvudperson och lesbiska antydningar.

Legend av Richard Matheson – Bra, ensligt, sorgligt om den enda levande människan på jorden. Det finns filmer, men de är inte lika bra.

Sookie Stackhouse – Nej, jag kan inte låta bli att ta med böckerna om Sookie (av Charlaine Harris). Trots att serien slutar i en gäspning och trots att jag inte gillar första boken särskilt mycket. Men däremellan var det så himla bra i min mys-/och avslappningsläsningsbubbla. Jag längtade efter varje ny bok i serien och läste dem under närmast rituella former. Och nej True Blood kommer inte ens i närheten. Vill du läsa vad jag skrivit om Sookie genom åren kan jag rekommendera den här sidan på Fiktiviteter, där finns alla länkar.

Buffy! – Egentligen är det ju annat än vampyrerna, som vänskapen och gänget och vuxenblivandet, som är bäst med Buffy the vampire slayer men om vampyrerna kan utgöra en ursäkt att propagera för den så gör jag gärna det. Visst har den åldrats lite och visst tar det ett tag innan man är fast, men det är värt besväret. Och återigen, mörkret är fenomenalt. Allt jag skrivit om Buffy finns också på den här sidan.

Bild: Fire in your eyes av jdurham