Högläsningslov, och -höst, och -vinter…

Att höstlovet nu ska kallas läslov är en fantastiskt fin uppfinning, tycker jag. Jag får fina bilder i huvudet av barn som sitter uppkrupna med en bok i någon fåtölj eller så, medan höststormarna ylar förbi det mörka fönstret bredvid. (eller, ja, det är ju mig själv och min favorittillvaro jag ser egentligen, och så har jag stoppat in ett barn i lämplig ålder på min plats i den där bilden…) Eller så ser jag en lika fin bild av en vuxen som sitter i en soffa och läser högt för sina barn. Varför inte nya, illustrerade Harry Potter-boken? Perfekt för högläsningsmys!

För de där barnen jag ser i min fantasibild – de är inte särskilt små, och att läsa själva har de lärt sig för länge sedan. I stället är de alldeles lagom stora för att hänga med till Hogwarths, träffa nästan-huvudlöse-Nick, Hagrid, Snape och alla de andra, och våga höra om den där läskige typen vars namn inte får uttalas högt, det som börjar på ”V…”.

Förträffligt kloka vuxna person som sitter där i min fantasibild som har förstått detta! Och lyckliga, lyckliga barn, som får bli höglästa för trots att de själva kan läsa! Hörni, alla vuxna som har barn i er närhet:

Sluta inte med högläsningen bara för att barnen lärt sig att läsa själva!!

Sluta inte med högläsningen – lägg i stället i en högre växel och välj svårare böcker! Det är ju när barnen blir lite större som den verkligt roliga högläsningen kan börja! Klart jag sjunger högläsningens lov för yngre barn också – det finns bara bra saker med högläsning och mängder och åter mängder med bra, roliga, spännande, fina och tänkvärda bilderböcker för de yngre. Men när barnen blir större? Och förstår mer? Det är ju då du ska sätta igång med Astrid Lindgrens kapitelböcker, Narnia, Doktor Proktor… längre berättelser, fler personer, mer komplicerade intriger. Mer humor! Och barnen hänger med. Ni skrattar åt samma saker! Delar läsupplevelser på ett helt annat sätt! Får återkomma till en spännande bok många kvällar på rad, får gå och längta till nästa högläsningsstund eftersom ni allihop så gärna vill veta hur det går…

Och sluta för all del inte med bilderböcker heller, även om barnen har råkat gå och blivit lite större. Det finns mängder med bilderböcker som nästan kräver äldre barn som förstår deras smarthet, humor eller mer komplicerade intriger. Eller läs om böckerna ni läste när barnet var mindre – testa till exempel Pettson och Findusböckerna med en elvaåring! Så mycket mer ni upptäcker i dem nu som barnet kanske inte hängde med på som treåring!

När du högläser för ett större barn så innebär det fortfarande alla de fördelar för barnet, dess läsutveckling och framtida egna läsintresse som det gjorde när du högläste för det mindre barnet. Du ger barnet ett ökat ordförråd, förståelse för språk och berättelsers uppbyggnad. På köpet får ni förstås även en rejäl dos allmänbildning när ni i böckerna stöter på företeelser som barnet inte känner till och som ni under myshögläsningsstunden faktiskt har tid att pausa läsningen och prata om.

Men nu innebär högläsningen också det här: att samtala om böcker och det man läser. Det är en sak med läsförståelse, och att hänga med i det man själv läser. Men att ha ett boksamtal – det fördjupar den där läsupplevelsen. Får en att förstå att saker som läses kan uppfattas olika av olika personer.

Så läs högt för dina stora barn på läslovet. Fortsätt sedan hela november, och december, och vintern igenom, och våren. Läs för dem under ljusa sommarkvällar och mörka vinterdagar – fortsätt tills de eventuellt ber dig att sluta när de är sisådär sjutton eller så. Ge dem den finaste presenten du kan – läs högt för dem!!

(Ja, högläsning är nog det jag brinner allra, allra mest för i mitt jobb som barn- och skolbibliotekarie, och jag försöker prata om det på så många föräldramöten i skolorna jag bara kan. Jag har skrivit mycket om det på min egen blogg också – ett samlingsinlägg hittar du här. Titta gärna in!)

Bild: Bonnybbx (CC0 Public Domain)