”Den bästa boken är den som blir läst.”
Ett smula provocerande uttalande brukar jag börja mina samtal kring läslust med. Menar du då att barnen och ungdomarna ska läsa vad som helst? kommer som ett följdfrågebrev på posten och redan där så börjar jag ofta slira lite på svaret. Njaaaa, inte riktigt förstås. Men jag håller fast vid att läslusten är central för om barnen ska bli kompetenta och säkra läsare. Nu blir det här ett inlägg med skolanknytning. Jag hoppas ändå att mina erfarenheter från just skolans värld kanske kan vara intressanta för andra också. Typ föräldrar, far- och morföräldrar och …
Först får man börja med att fundera på läsningens tekniska del – när man lär sig läsa så behöver man träna upp en säker och snabb avkodning, man måste lära sig de vanligaste orden som ordbilder och för att få ett läsflyt och god läskondition så är det träna, träna, träna som gäller. Den träningen kräver särskilt anpassade texter med stegrande progression och de texterna är en utmaning för författare att få inspirerande men som tur är så kan man redan från första dagen i skolan, samtidigt som man tränar teknik, arbeta med skönlitteratur!
Jag menar att mycket av läslusten byggs upp hos eleverna om de får möta många olika typer av texter och att de får göra det tillsammans med andra. Här pratar jag förstås om högläsning och jag arbetar ofta, ofta med bilderböcker i skolan. De är perfekta att läsa tillsammans, att använda som samtalsunderlag och arbeta vidare utifrån. Jag har ett stort antal bilderböcker som jag har använt tillsammans med elever i olika åldrar och med hjälp av modern teknik så kan man ju numer projicera upp bilderna på duk så att alla verkligen kan se. Tro inte att eleverna i sexan är för stora för att läsa en bilderbok!
Det gäller bara att välja noga vilka bilderböcker som man ska arbeta med, precis som med all höglösning som sker i skolan så gäller det att göra medvetna val. Frågor man kan ställa sig när man ska välja bok är: Hur kan man koppla innehållet till andra aktuella ämnesområden? Vilka är de centrala temana – är de aktuella för elevernas vardag? Hur kan vi, utifrån Lgr 11, arbeta vidare med texterna så att eleverna kan nå upp till kunskapskraven? Hur ser min elevgrupp ut – vilka utmaningar och frågeställningar är aktuella i den? Hur kan boken jag väljer bidra till att eleverna utvecklar ett rikare och mer precist språk? Hur är boken illustrerad? Vad kan vi lära av bilderna?
Och sist men inte minst måste man fråga sig en extra gång om det är en bok som jag själv tycker om, som jag går igång på?
En sådan bok som jag gått igång på (Tack Sarah!) är Mårten Sandén och Per Gustavssons En stackars liten haj. Den har jag jobbat med på massor av vis med alla åldrar. Jag har arbetat med känslor, försvunna mammor, kartor, natt och förstås med fakta om hajar. Ett annat enkelt förslag är att eleverna får välja en bilderbok som de kanske läst som små, den läser de först på egen hand, sedan läser de högt för kamrater eller yngre elever och sedan bearbetar de den på något vis. Vi har som exempel arbetat med annonser i årskurs fyra:
Men, undrar kanske vän av ordning, som inledningsbild till hela inlägget så har jag ju satt Fjärilslejonet av Michael Morpurgo. Varför en kapitelbok för mellanåldrarna om det nu ska handla om bilderböcker?
Jag tänker att jag som avslutning vill visa några olika sätt att bearbeta texterna på. Här länkar jag in några olika typer av bokbloggar som jag gjort tillsammans med elever. Det senaste lilla försöket är en blogg för vår bokcirkel på elevens val som heter Vi läser tillsammans, i bokbloggarna Våra bästa boktips och Bokpuffarna finns många olika idéer om hur man kan arbeta vidare med den skönlitteratur som eleverna läser på egen hand och det som man läser tillsammans i klassen. Kanske vill någon pröva på att arbeta med tankekartor, boktipsavatarer, tipsarfilm eller bokquiz? Vanliga recensioner finns där också förstås och radioprogram om författare, bearbetning av fabler och annat smått och gott.
Tack för alla tips! Om du, eller någon annan, har tips på hur man kan jobba med läslust och läsförståelse på gymnaisenivå också så säg gärna till.
Där har jag ringa erfarenhet, kanske kan någon läsare hjälpa till?
Det jag upplever som det svåra med läslusten är att hitta rätt böcker till respektive barn. Vår äldsta är en synnerligen god läsare för sina 10 år och slukar samma fantasyböcker som jag (om än på svenska) medan sonen, 8 år, är fullständigt ointresserad av fantasy och tycker böcker som t ex Nelly Rapp är för läskiga. Efter många försök har han nu hittat Doktor Proktor som han läser som om han aldrig hade gjort annat än slukat böcker. Denna moder ber en stilla tacksamhetsbön och hoppas innerligt att det kommer en femte del i denna serie inom en inte alltför snar framtid. Hur lärare klarar av att hitta böcker till en hel klass är för mig ett mysterium, vi som haft svårt att hitta till ett barn ;). I vår skola får dock barnen ta med böcker hemifrån om de vill vilket väl kanske underlättar.
Kul att läsa din kommentar! Det handlar verkligen om att hitta rätt till barnen och också stärka dem i att våga pröva på nya berättelser. Vi brukar ha ett aktivt boktipsande i klassen varje vecka där eleverna tipsar varandra och jag som lärare också tipsar. Ibland tipsar jag och berättar om en författare och ibland om en serie eller enskild bok. Bokbloggen i klassen hjälper till och sedan lånar jag som vuxen upp ett gäng böcker som jag vet brukar funka. I slutändan så är det ett fåtal som behöver min hjälp i att hitta en bok. Lässuget drar med sig de flesta och då får jag tid med de som har svårt att välja.
Jag försöker få dottern att gilla de lite spännande mysrysare jag (fortfarande) älskar. Men icke, hon tycker allt är otäckt. Och är det inte otäckt handlar det om barnhemsbarn, vilket blir jobbigt i längden för ett barn som faktiskt bott på barnhem. Som tur är finns författare som alla fantastiska hästböcker av t ex Hallberg och Frimansson.
Där finns ju alla härliga humorböcker också. Jag älskar Roald Dahl med sin innovativa och lekfulla språk. Väljer man SvJ, Kalle och Cholkladfabriken eller Matilda så har man högläsning som bedårar!
Inte särskilt nya dock, Herr Grums-serien är inte heller dum.