av 
Ljuset i tunneln är ett lite märkligt begrepp. Det används för att berätta om nära-döden-upplevelser eller vid dödsögonblicket. Man ser ljuset i tunneln, ljuset som är döden som välkomnar och omfamnar. Man pratar också om ljuset i tunneln när man är mitt inne i en jobbig tid eller på väg att avsluta ett evighetsprojekt. Då är ljuset inte sammankopplat med döden alls, utan snarare livet. Snart är vi ute på andra sidan och kan börja leva igen!
Så är det här på Kulturkollo också. Nu lägger vi ner det här med döden för ett tag. Men innan dess ska jag sammanfatta veckan – en kul och innehållsrik vecka trots den dystra inramningen.
I veckan har jag bjudit på musik, inte death metal, men lite måndagspepp med deppbakgrund, Helena utforskade Sarah Pinboroughs utforskande om döden och Fanny slet sitt hår och önskade att fler kunde dö. Anna intervjuade Elly Griffiths och Ann Rosman. Carolina recenserade Jag och Earl och tjejen som dör, Linda berättade om Agatha Christie i nyutgåva och Johanna skrev om döden i ungdomsböcker.
Veckans tisdagsutmaning bestod i att berätta om den perfekta döden. Många hakade på:
Vad kul att så många ville vara med, stort tack till er och tack till alla som läst och kommenterat under veckan. Konstaterar lättad att vi klarat oss utan man(kvinno)fall denna vecka, trots Alla dör-temat. Sju kulturkollare består och i morgon är det dags för ett helt nytt tema!
