Vad inspireras du av Marta Söderberg?

Foto: privat

Marta Söderberg var aktuell på årets Bokmässa med boken Athena och dessutom var hon med på ett mycket uppskattat seminarium om ”Brott, död, sorg, våld, depressioner och dystopiska framtidsscenarier. Hur nattsvart får det bli i ungdomslitteraturen? ” som hette ”Hur mörkt får det bli?”. Här kan du läsa Lindas tankar om detta seminarium.

Söderberg har sedan tidigare gett ut Sista chansen (Bonnier Carlsen) om fjortonåriga Jacky som placeras på ett LVU-hem och Ramona (Gilla böcker), som handlar om sextonåriga Ramona, som nyss är hemkommen efter att ha bollats runt på olika behandlingshem och vårdinrättningar. Vanliga frågor som Marta Söderberg möter kring sitt skrivande är ”Hur mycket är självupplevt?” och ”Vad inspireras du av?” och så här svarar hon:

När man skriver om svåra ämnen får man som författare ofta frågan om hur mycket som är självupplevt. Och om man inte får frågan rakt ut antyds den i recensioner. Detta gjorde mig otroligt frustrerad i början eftersom ingen av mina böcker är direkt självupplevda. Att jag har erfarenhet, på något sätt, av det mesta som jag skriver om gör inte att jag är Jacky eller Ramona. Faktum är att jag är väldigt olik dessa karaktärer. Jag hade jättesvårt att förstå och greppa särskilt Ramona. Jag blev ofta arg och frustrerad på henne eftersom jag inte riktigt förstod hur hon tänkte. Men då jag läser många bloggar och följer youtubers vet jag att det finns många små ”Ramonor” därute.

Under Bokmässan träffade jag många författare och hörde hur deras författardrömmar startade och vad de inspireras av. Jag kan konstatera att jag förmodligen skiljer mig lite från de flesta författare. För det första har jag aldrig haft några författardrömmar som ung. Som artonåring tyckte jag författare och psykologer var de mest onödiga människor som fanns. Lite ironiskt att jag senare skulle välja båda vägarna. För det andra läser jag nästan ingen skönlitteratur vilket brukar vara ett av de vanligaste svaren till vad författare inspireras av. Många som hör att jag inte läser några böcker blir ofta mycket förvånade och undrar varför. Jag brukar svara som det är då. På grund av att jag har ADHD har jag väldigt dålig koncentrationsförmåga och jag tröttnar lätt på böcker. Detta är lite synd, men samtidigt finns det inte något att göra åt det. Jag inspireras däremot mycket av film, tv-serier och musik. Jag hade förmodligen inte kunnat skriva en enda bok utan all fantastisk musik som finns. Jag tror jag attraheras av direktheten som finns i dessa medier. För mig är nyfikenhet på andra människor, på livet, den största drivkraften till att skriva berättelser. Man behöver alltså inte drömt om att bli en författare sedan fyraårsåldern och läst oändliga bokhyllor med böcker för att bli författare. Det går bra ändå!

/Marta Söderberg