Nujävlarskanifåsepåfan

Tyvärr är det inte Liv Strömquist som samtalar med Yvonne Hirdman, vilket var meningen, men ersättaren Birgitta Holm går ut hårt och känns direkt som en mycket värdig ersättare. Vilka kvinnor!

Yvonne Hirdman är verkligen en av mina stora idoler, men att hon var så rolig hade jag ingen aning om. Hon talar om hur hon skapat en trilogi med genusdrama, som inleds med boken om Alva Myrdal och den stora, feta mansnormen som hennes man var. Därefter skrev hon om sin mamma och historien och nu en egohistoria som nästan handlar om att beskriva sig själv som om det var en annan person. Detta beror mest på hennes ruskigt dåliga minne, säger Hirdman och därför fått gräva i allt hon sparat, som om hon läste källor om någon annan.

Hirdman läser ur sin bok, ett avsnitt som handlar om ett radioprogram som hette Att vara kvinna och konstaterade att ett program med titeln Att vara man hade varit en omöjlighet då, men möjligen nu.

Underordning är att bli en klump, säger Hirdman och på 50-talet fanns egentligen bara en riktig kvinna, nämligen husmodern. Om hon gav sig ut och jobba kallades hon förvärvsarbetande husmor.

Att vara hemma med barn tills de började skolan var en självklarhet, att vara kvinna eller människa var två roller som kvinnor kan välja mellan, eller snarare placeras i. Hirdman talar om det problematiska i ordet kvinna och hur mycket hon alltid avskytt. Under många åt har feminister

Att vara kvinna betyder alltid att vara kopplad till en man, medan en man inte kopplas till kvinnor. Att vilja vara självständig och kräva självständighet kallades penisavund och enda sättet att få penisen var (är?) att föda en son.

En kvinna kan vara ”den lilla mannen” som syns på EU:s toppmöten, eller komplementet som kan vara hora eller madonna. Lika självständig som en man kan hon aldrig bli.

Hirdman uppfostrades att bli en tänkande människa, snarare än en kvinna. Däremot var hon ruskigt dålig i skolan, något hon inte riktigt har någon förklaring till mer än möjligen att hon var lat. Det fanns en självklarhet att hon skulle bli något, då familjen inte hade pengar, men ett intellektuellt kapital. Kanske var hon en besvikelse, men det uttalades aldrig. Hennes avhandling var för pappa, men då hon blev doktor kändes det som om hon gått om honom. Kanske var det därför inte heller boken talades om, trots att hon fått ”den patriarkala nicken” eller knuffen som tillåtelse av honom. Holm talar om det som drivit henne, viljan att bli vad som helst förutom hemmafru.

Hennes mor var en förvärvsarbetande husmor och borta mer än sin tio år yngre man. Han skrev under många år en avhandling om den tyska prepositionen mit. Idealet föräldrarna hade var en svalkande likgiltighet gentemot sina barn. Syskonen lämnades ofta ensamma i en olåst lägenhet så att grannarna kunde komma in om det behövdes.

Mitt i projektet med egohistorian skrev Hirdman Vad bör göras? och hon talar om hur begreppet könsroll är problematisk, då det antyder att problemet inte är ojämlikhet, utan rollens manuskript. Då blev man tant vid 30 och fanns inte familjelivet då var det kört. Dessa tanter har en stor betydelse för jämställdheten, men är till skillnad från Grupp 8 helt okända.

Vilken roll spelar underordningen av kvinnor i historien, samhället och ekonomin? Kvinnan var inte människa och Hirdman tror att det var därför hon var så dålig i skolan, det angick inte henne som kvinna.

Sedan kom det kvinnliga perspektivet och diskussioner om vad det egentligen var. Den första stora konflikten inom kvinnorörelsen kom då begreppen likhet och särart infördes i debatten. Hirdman har kallats likhetsstalinist och talar om hur hon inte vill att särarten ska lyftas. Hon vill inte tro att män och kvinnor är så fundamentalt olika, inte för att hon vill förneka att kvinnor har bröst eller föder barn. Vi delas typiskt kvinnliga situationer, som en förlossning, men att det inte handlar om en biologisk särart. Riterna kring det är en social konstruktion, menar Hirdman, vilket provocerat och säkert provocerar.

På 90-talet blev våld mot kvinnor en stor fråga för kvinnorörelsen, vilket det aldrig varit tidigare. Visserligen kom en våldtäktsutredning i slutet på 70-talet, men det tog tid innan det blev ett debattämne.

Att 45 minuter kan gå så snabbt. Vilken fantastisk människa Yvonne Hirdman är.