Priset för att leva tillsammans

Utifrån Jonas Hassen Khemiris nya bok Allt jag inte minns samtalar författaren och Erik Schüldt kring priset för att leva tillsammans. De inleder med att prata om kärleken mellan Samuel och Laide. Är det den ultimata kärleken eller något helt annat?

Efter en ganska lång monolog från Schüldt kommer frågan: Vad vill du säga om kärlek? Och svaret blir ”jag vet inte riktigt. Kanske handlar det snarare om oförmåga till närhet. 

En författare försöker få fatt i vem Samuel egentligen var, han som dog i en bilolycka. Var det en olycka, eller tog han sitt liv? Det är ett omöjligt updrag som författaren tar på sig, att skapa en sann bild av någon som inte längre finns. Det blir andras olika tolkningar av samma situationer. Flera bilder, som kanske inte alls är sanna. Vad nu sanning är. 

Khemiri talar om hur han funderat på vad vänskap, kärlek och lojalitet är. Det ville han utforska i sin bok. Dessutom vill han undersöka skulden som alltid drabbar alla då någon dör. Gjorde de sitt yttersta för Samuel? Som Vandads sätt att upprepa att de inte hade några ekonomiska provlem. Om han har ett behov av att upprepa det, finns det då inte en risk att det är så att han har något att dölja. Inte bara en moralisk skuld, utan också en ekonomisk. 

Planen med boken var att läsaren skulle få lov att sätta ihop Samuel under läsningen, på samma sätt som författaren gör. Läsaren blir  medskapare. Han ville också skapa en osäkerhet hos läsaren, en fundering över vem som går att lita på. 

 Khemiri berättar om de gånger han själv använt fiktionen och fantasin för att skapa ett nytt jag, som då han och hans kompisar hittade på att de jobbade med att skjuta fåglar på Arlanda. I boken finns en erfarenhetsbank, där Samuel har ett behov av att fylla den med nya upplevelser. Schüldt har teorin att det skapar en tomhet och Khemiri säger att det Samuel har svårt för är att skilja det lilla från det stora. 

Åter till kärleken. Khemiri berättar att han förstod mer om kärleken, den ordlösa, då han blivit pappa. Den som kommer ut kan inte tala, vilket skapade en frustration, men också en helt ny slags kärlek. Nu kunde han skriva om kärlek på ett annat sätt. Han berättar också om sitt bostadsletande och hur kapitalismens käftar tagit tag honom och hur han tvingats inse att han är en del av systemet. Något han självklart var redan då han studerade ekonomi pä Handels. Nu insåg han också att han kan köpa sig skrivtid, men inte trygghet. Hoten efter det öppna brevet till Beatrice Ask kändes också värre efter att han fått barn. 

Systenet är inte omöjligt att förändra, men det går inte att göra det ensam. Även den med hög moral tvingas in i ett system som på många sätt är omoraliskt. Idén att pengar ska ge lugn har ännu inte visat sig stämma.

Kan litteraturen förändra samhället? , undrar Schüldt och på den frågan svarar Khemiri definitivt ja. Ord kan förändra inte minst känslan av ensamhet. Han säger att han själv existerar för att det fanns en massa texter som sa att han räknades. Schüldt tillägger att litteraturens verklghet kanske är verkligare än den verkliga världen. Litteratur kan dra undan mattan för identiteten, menar han. Vi är det vi läst. 

Khemiri berättar att de stunder då han är som mest lycklig då texten tar över och börjar leva, något han inna. Han själv blev publicerad tyckte var mycket märkligt. Varifrån kommer orden? Jag vet inte, svara Khemiri, vilket är läskigt, för då kan de sluta komma. Han berättar om allt han skrivit som inte blivit bra. Är det så att Gud är författare? Det är en teori Schüldt prövar. Det ger författaren ett ansvar, eller ansvarsfrihet. Beror det på författarens moral?

I korta texter har Khemiri en tydlig idé, men i längre texter har han ett behov av att börja med en liten idé som sedan växer och förvandlas. Upplevelsen när texten och fiktionen tar över och han som författare blir obetydlig. Visserligen placerar han någon som liknar honom i nästan varje bok, men det betyder inte att det är han. 

Vem är E? En person som är borta, men skymtas överallt, jämfört med litterära karaktärer kan finnas inom oss lever även tomrummen av saknade personer i oss. Något som är tungt att bära, trots att tomrum borde vara lätta. Khemiri talar om det märkliga i att vissa saknade personer blir tydligare när de inte längre finns, att rösten hörs. Att de syns överallt, hela tiden.

I boken finns också en mormor, som finns men ändå inte. En äldre person som är närvarande, men ändå inte finns, då minnena har försvunnit.  Khemiri berättar om en text han skrev från Göteborg för DN, som skulle handla om Way Out West, men kom att handla om hans mormor.

Vilket intressant samtal det blev. Jag var lite skeptisk då jag tyckte att Schüldt tog över för mycket, men det funkade bra då samtalet blev djupare än mycket annat jag lysnat till. Kanske för att Schüldt verkligen är grymt påläst. Det är intressant att de pratar mycket, men också tänka efter i tystnad. Det blir ett filosofiskt och annorlunda samtal, som kommer att stanna i mig länge.