av 
Karin Johannisson och Anna Jörgensdotter samtalar om kvinnlig galenskap, då är inte jag den som inte lyssnar. Det visar sig att väldigt många resonerar som jag, sal K3 är smockfull.
Yvonne Hirdman talar utifrån sin senaste bok Den sårade divan, hur hon vill utforska psykiatrin och patientjournaler, se mönster och helheter. Boken har en historisk överblick som inledning varpå tre berättelser om kvinnliga konstnärer som vistats på Beckomberga följer.
Anna Jörgensdotter har skrivit en roman om Ester Henning, Drömmen om Ester, som också nämns i Karin Johannissons bok. Drivkraften att skriva var en besatthet att förstå Ester, och den igenkänning hennes öde väckte. Hon fascineras också av att Ester är så fri i tanken samtidigt som hon levde stora delar av sitt liv på institution.
Båda talar om utrymmet dessa kvinnor haft att utöva sin konst också när de var inlåsta på mentalsjukhus. Frihet och ofrihet är intressant att tänka över, vem är fri, vad är frihet? Den fysiska ofriheten skapar för flera av kvinnorna en mental frihet. Ett annat ämne som seminariet och böckerna diskuterar är vad som betraktas som galenskap under olika tider. Många av dessa kvinnor gick på tvärs med normen, var sexuellt utlevande, levde för sin konst och vägrade inordna sig.
Normen för hur kvinnor får vara är fortfarande starka och ser annorlunda ut än männens normer. Flickor och kvinnor förväntas hålla tillbaka sitt inre mörker vilket resulterar i en explosion av mental ohälsa. Vi behöver tillåtelse att kliva utanför normen, ha förebilder som hjälper oss att våga drömma och tro. Mycket handlar om att se normen och förstå att det måste vara möjligt att bryta sig fri från den. Och att vi kan hjälpa andra att göra detsamma, och så kanske vi kan ändra normen själv till slut.
Hur ser den kvinnliga galenskapen ut? är sammanfattningsvis ett oerhört intressant seminarium som gett mig många tankar om normer, mörker, kreativitet och frihet. Och så har jag två nya böcker på läslistan.
