av 
Foto: ”Ishiuchi Miyako – 石内 都” av Gongashan (CC BY-NC-ND 2.0)
Jag ska villigt erkänna att mina kunskaper om japansk kultur är tämligen begränsade. Spontant tänker jag på ganska givna saker såsom manga, anime, karaoke, origami, framgångsrika svenska artister och sen poppar ord som Tamagotchi och Monchhichi upp (inte så kulturellt dock, mest nostalgi). Förra årets Hasselbladpristagare var dock från Japan: Miyako Ishiuchi.
[box size=”medium” style=”rounded” border=”full”]UTDRAG UR JURYNS MOTIVERING ”Miyako Ishiuchis starka karaktär och kompromisslösa vision har resulterat i några av de mest kraftfulla och personliga skildringarna av efterkrigstidens Japan. Ishiuchis fotokonst är extremt sammanhållen och utvecklande på ett beslutsamt och distinkt sätt; med hjälp av kameran och hela dess estetiska potential att undersöka skärningspunkten mellan minnets politiska och personliga aspekter har Ishiuchi varit en föregångare och en förebild för yngre konstnärer, inte minst som kvinna verksam i det mansdominerade japanska fotografiska fältet.”[/box]
Ishiuchis (född 1947) uppväxt i hamnstaden Yokosuka influerar hennes fotografier. Efter den japanska kapitulationen 1945 kom Yokosuka att bli en viktig örlogsbas för den amerikanska flottan (och är så än idag). Med Yokosuka Storys (1979) berättar Ishiuchis om stadens krigssår som aldrig tycks gå över då örlogsbasen gör kriget så närvarande. Genom dessa bilder startade hennes karriär som fotograf och fick på så vis fick hon bearbetat sin uppväxt. Till DN (2014-03-06 ) sa hon: ”– Det jag gjort ser jag inte som avsiktligt politiskt, men jag förstår att det kan betraktas så av de som följt mig länge. Jag är självlärd som fotograf och mitt arbete reflekterar i hög grad min personliga historia, jag är genom min uppväxt nära bunden till Japans historia.”
Efter Yokosuka Storys producerade Ishiuchi Apartment (1977–1978) och Endless Night (1978–1980) och senare Mother’s (2000–2005) skapad utifrån hennes mors efterlämnade kläder. Att berätta en historia genom bilder på föremål har sedan fortsatt genom att hon bland annat har rest till Mexico City och fotograferat konstnären Frida Kahlos tillhörigheter – Frida by Ishiuchi och genom serien Hiroshima Story (2007-), som består av bilder på atombombsoffrens ägodelar. En gång om året åker hon tillbaka till Peace memorial museum och tar nya fotografier.
Det är mycket intressant att se hur ett fotografi på en klänning kan väcka så många tankar. Så många känslor. Det är just det här som tilltalar mig med Miyako Ishiuchis fotografier – hur hon med hjälp av föremål berättar så mycket och du får möta en del av historien, en del av en människas berättelser genom några få föremål. Fotografierna blir på så sätt – trots att motivet är föremål – så levande. Till SVT (2014-03-06) sa Ishiuchi: ”– Det handlar inte om att fånga något, jag vill visa vad jag har upplevt. Jag ger väldigt sparsamt med information om bilderna. De har nästan inga budskap utan ni får gärna tänka och tolka själva!”
[box style=”rounded”]UTDRAG UR JURYNS MOTIVERING ”She has continued to innovate, explore and agitate throughout her career, both in terms of ideas and of her style and approach.”[/box]
”Found Ishiuchi Miyako” av watashiwani (CC BY 2.0)
Läs mer:
Miyako Ishiuchi: “I took photographs to be in the darkroom”
Se även:
