Berättelsen om den fantastiska tegelstenssommaren

helena-top

Jag är en läsare som föredrar böcker på 120 sidor (= den optimala längden). Jag är samtidigt en läsare som ofta tycker om de lite längre berättelserna när jag väl ger mig tid att läsa dem. För det handlar om tid jag inte ger. Istället nojar jag ofta över allt jag inte hinner och väljer att läsa fyra korta istället för en lång för att komma någon vart i det där berget av böcker jag vill läsa nu, nu, nu.

Det är en hållning man kan ha till vardags. Ett tag. Tills man får ont i magen av det. Så jag bestämde mig inför sommaren att den skulle ägnas åt de där lite tjockare längtböckerna. Jag bestämde att allt över 500 sidor skulle kallas tegelsten och såna böcker skulle ges förtur. Jag har läst en del annat också, främst oerhört lättsmält romantik för unga och ett gäng deckare, men tid och energi har lagts på mina tegelstenar.

Och det har varit fantastiskt! Avkopplande! Inget räknande av sidor eller ens böcker, jag har haft turen att välja såpass bra böcker att jag inte velat att de ska ta slut. Jag hade en (mycket omfattande) inspirationshög när jag började och ur den har jag valt ett antal. Plus att jag kastat in någon ny (man måste faktiskt läsa Stephen King när det är sommar). Största vinsten? Läslugnet, och känslan att jag faktiskt klarar av det. Och att jag äntligen fått några riktiga längtansböcker lästa.

Och här är, till sist, de allra bästa böckerna som jag aldrig skulle ha läst om jag tuffat på som vanligt under sommaren:

En halv gul sol – en oförglömlig skildring av Biafrakriget av världens bästa Chimamanda Ngozi Adichie, och det här var min första roman av henne.

The Terror av Dan Simmons – galet fantastisk polarskräck eller om jag kanske ska säga polarterapi, eller kanske sorgesång? En av de bästa böcker jag någonsin läst är det hur som helst.

The secret place av Tana French- inte många sidor över 500, men enligt mina regler räknas den in. Inte riktigt lika bra som French senaste Broken Harbour, men den tillbad jag å andra sidan på ett galet sätt. En riktigt tät, riktigt bra spänningsroman av bästa märke, om en brottsutredning på en internatskola för flickor.

Helena

Periodvis maniskt läsande bokälskare. Blandar gärna vilt mellan genrer och författare men har en förkärlek för historiska romaner, engelsk feelgood, pusseldeckare och grafiska romaner. Dras till mörkret.

Visa alla inlägg av Helena →