En del drömmer om att bo i ett hus vid havet, och se ut över oändligheten. Se himlen och havet mötas och förundras över färgerna och allt det där.
Inte jag. Söker jag frid så finner jag den i skogen. Och mitt drömhus skulle ligga där, mitt inne i en djup skog. Invid någon glänta, kanske, och med en bergknalle i närheten. Möjligen någon liten skogstjärn på avstånd.
Jag tröttnar aldrig på att gå i skogen. Små grusvägar i mörk granskog, mjuka stigar i öppen tallskog, vresiga klippor gömda i blåbärsris. Doften. Ensamheten. Det eviga.
Skogen ska aldrig ta slut. Och den ska innehålla allt det där som städerna har trängt ut: mörker, urtid, farligheter och känslan av äventyr. Ett skogsbryn är början på ett äventyr. Ser jag bilder på djupa skogar eller skogsbryn vill jag gå in i dem.
Och en som för mig fångar just den där mörka, lockande äventyrskänslan med skogar, och som gör ett skogsbryn till en portal är John Bauer. Älskar hans målningar!
Bild: Wikimedia commons
John Bauer är målningar är underbara, vi var med barnen på John Bauer museum det var intressant.
Åh, dit skulle jag vilja åka!