Jag tycker om längtan. Tillsammans med vemod kan det vara min bästa känsla. Eller i alla fall min vanligaste. Jag har galet svårt att leva i nuet, alldeles, alldeles för svårt. Jag längtar efter hösten, efter fredag, efter ikväll när jag får dricka eftermiddagenkaffe med min man (dagens bästa stund), efter att få gå och lägga mig. Det är ibland ett problem, men det är också sån jag är så jag försöker se fördelarna med det, som att jag ägnar mycket tid åt att glädja mig åt saker innan de händer…
Just nu har jag semester och lyckas faktiskt längta lite mindre, lite kortare sträckor och tidsrymder. Just nu längtar jag efter att avsluta frukosten och gå och lägga mig i hammocken och läsa något riktigt bra i några timmar. Så då gör jag det.
Bild: av Pippalou
Ja just nu längtar jag hem.
Det gör jag också rätt ofta, så gott som varje gång jag är utom hemmet faktiskt 😉