av 
De var ett tag sedan jag var tonåring (tack och lov), men jag jobbar med tonåringar och läser gärna böcker om och för dem (vilket egentligen bara gör mig ännu gladare över att min tonår ligger långt borta). Snart har jag tonåringar hemma och då tror jag kanske att jag ska byta såväl arbete, som läsvanor. Eller så kanske det är extra bra att fortsätta på den inslagna banan.
Jag var en ganska vanlig tonåring. En ganska skötsam sådan också mestadels. Arg var jag däremot. Mycket. Ganska kaxig ibland, men mest väldigt osäker. Någon gång tog jag onödiga risker, men mest var jag rätt så lugn. Rätt så töntig. Drack inte, hade inga pojkvänner och var duktig i skolan. Just de där ganska vanliga tonåringarna, med ganska vanliga familjeförhållanden skrivs det sällan om. De som ibland är ensamma och osäkra och som blir ensammare och osäkrare då de inte är beredda att ta allt för många risker.
Jag skulle aldrig sno en skrivbok, varken nu eller som tonåring. Inte heller skulle jag byta namn (mer än i fantasin) men jag känner ändå igen mig i Elsa som är huvudperson i Ge mig arsenik av Klara Krantz. Även jag drömde mig bort i musikvärlden och önskade att jag var någon annan. Någon mer annorlunda. Extra plus för en helt normal lärare, de är minst lika ovanliga i litteraturen som den vanliga tonåringen.
Annars är Johanna Lindbäck bra på att skriva om ganska så vanliga ungdomar. Mest tycker jag om hennes Tänk om det där är jag om Agnes som börjar om på gymnasiet. Det gjorde jag också och skapade på ett sätt ett nytt jag. Egentligen handlade det om att våga vara den jag var, snarare än den jag alltid hade varit och därmed förväntades vara. Att gå tio år i samma klass skapar roller som är svåra att ta sig ur.
Tonåren är utan tvekan en viktig tid. Jag önskar ibland att jag kunde söka upp mitt osäkra tonårsjag och förklara för henne att hon faktiskt inte alls är så ful och töntig som hon tyckte. Peppa henne att våga vara mer självständig och inte tänka så mycket på vad alla andra tyckte. Jag skulle också berömma henne för att hon vågade säga vad hon tyckte mer och mer ofta, för så blev det på gymnasiet. Inte alltid, men oftare.
Vilka böcker om tonår känner du igen dig i? Vilka vill du rekommendera?
Räknas övre tonår? I så fall Catcher in the Rye. Inte för Holden Caulfields yttre attribut, att ha mycket egna pengar och hänga på Manhattan etc var inte riktigt aktuellt. Men den där falskhetsdetektorn han har minns jag att jag hade. Hur han upplever att alla säljer ut sig, fast det kanske lika mycket är hans egen osäkerhet han döljer bakom principer eller vad man skall kalla det. Biografin om Salinger gav dock en lite osund bild av hans behov av att skildra oskuldsfulla och högintelligenta barn så det här kanske är ett direkt olämpligt tips.
Många älskar Catcher in the Rye, men jag läste den nog för sent för att uppskatta den. Har många elever som älskat, speciellt killar.
Ge mig arsenik
av
Klara Krantz.
Handlar om en tjej men likväl väldigt igen kännbart med mina tonåren, och känslan att vara del i något större. Inställning till skolan. Skolan som är ointressant då man är smartare och bättre en den. och hur viktigt det är med lärare som är människokännare.
Kul att du också känner igen dig i den. Jag tyckte mycket om den.
I min egen tonårstid på 80-talet läste jag enorma mängder ”tantsnusk” blandat med kriminalromaner och svenska klassiker som Lagerlöf, Fogelström och Moberg, troligen för att böcker för unga vuxna inte på samma sätt fanns som idag. Det var inte helt dumt med en sån blandning, jag fick upp läshastigheten och valde snart allt noggrannare vad jag ville läsa. En av de bästa YA-böcker som jag läst de senaste åren är Den ökända historien om Frankie Landau-Banks. Den rekommenderas!
Jag gick också raskt över på ”tantsnusk” och klassiker, däremot har jag inte börjat läsa deckare förrän de senaste femton åren. Fanns det färre YA-böcker då tro?