av 
Så gott som varje år läser jag den. Boken där tant Ottie skickar konstiga brev, där Puck åker på semester och ”dras in i en underlig och farlig historia med röda kräftor, dunkla drycker, het kärlek och kallt guld” (enligt baksidestexten på min utgåva). Maria Langs Mörkögda augustinatt där kommissarie Christer Wijk slutligen brister ut i deklamerande av en passande dikt av Erik Axel Karlfeldt.
Nu öppnar nattglim sin krona
i åkrarnas yviga korn,
och älgtjuren söker den hona
han vann med sitt stridbara horn,
nu teckna slåtterblomma
och glimtande ögontröst
den skymningsväg jag vill komma
som förr till min älskades bröst.
Högt ropar knarren, min sträva,
men eldiga näktergal,
och månjungfrun tömmer sin stäva
i purpurn från dagens pokal.
Jag stiger mot vreten, som rundar
behagligt sin slumrande barm.
Då kommer ur dalar och lundar
min älskade lidelse varm.
På hösläden lägret jag reder
av jungfru Marie halm.
Där vill jag hos dig sjunka neder
i hässjornas ångande kvalm –
en jordson, stark och härdig
fast ljuvligt berusad och matt,
din rika kärlek värdig,
mörkögda augustinatt.
Jag vet inte om dikten egentligen ger mig så mycket annalkande höststämning i barm, men boken gör det absolut. Och jag måste säga att jag älskar det. Augusti är min bästa månad.
http://frokenchristina.blogspot.se/2015/07/augusti.html
Åhh! Längtar till augusti och den årliga Mörkögda augustinatt-omläsningen. Tror jag ska sitta på min balkong med filtar, lyktor och tända ljus. 😀
Jag också, längtar! Det förekommer ju en hel del Lang-omläsningar här men den här är den allra bästa. En riktigt fin bok, bästa månaden, höstkvällar innan den verkliga hösten tvingar in en från balkongen. Tvångsmässigt Langnörderi när det är som allra bäst 🙂