av 
Vatten ger lugn. Just nu befinner jag mig vid havet och det är utan tvekan något speciellt. Men det är stranden jag älskar, att promenera vid vattnet, inte att segla på det. I Fuengirola, där vi befinner oss nu, är havet magiskt. De gånger vi varit där utanför högsäsong har det nästan varit ännu finare. De höga vågarna, blåsten. Ingenting för semestern kanske, men för livet.
Jag hade gärna bott vi havet hela tiden. Sett det från fönstret. Länge bodde jag i Majorna, där inloppet till Göta Älv gav viss havskänsla. Den korta period jag bodde i Brighton gick jag långa promenader vid havet så ofta jag hade chansen. På helgerna blev det mil och jag älskade det.
En av de böcker om vatten som jag kom att tänka på inför det här inlägget har ingenting med sommar och sol att göra. Inte heller är det någon munter bok. Jag tänker på Nattfåk av Johan Theorin, där höststormen som kallas fåken drar in över Öland. Havet må vara hur vackert som helst, men det har en kraft som inte ska underskattas.
