av 
Det tar ett tag för mig att verkligen komma in i semesterlunket. Slutet av terminen är intensivt för en lärare, gift med en rektor och mamma till två skolbarn. Det händer en hel del om man säger så och då gäller det att ha en plan för att nå semesterkänslan. Först behövs ett par ”sovaheladagendagar”, då jag visserligen inte sover hela dagen, men tillåter mig själv att sova precis då jag vill. Tack gode gud för barn som klarar sig hyfsat bra själv, för några år sedan var sådana dagar omöjliga och jag var mer stressad under sommaren.
Efter det behövs några dagar med ganska få aktiviteter. Det funkar att läsa en bok, se på tv, ta en promenad och i år att måla huset. Inget som kräver allt för mycket ansträngning. Sedan brukar jag vara hyfsat redo för att faktiskt träffa folk igen och hjärnan börjar så smått fungera efter betygssättningshärdsmältan.
När ni läser det här lovar jag att semesterkänslan är total. Då befinner jag mig nämligen i Spanien. Troligen sitter jag i en solstol på favoritstranden, läser en bok, tittar på ungarna (leker kanske med dem om deras pappa behöver bli avbytt), badar om jag måste (inte min favoritsysselsättning) och äter en god italiensk glass. Kanske blir det ett glas rosé eller bubbel också, men det får vänta till kvällen.
Om någon sagt till mig då jag var ung (förlåt yngre) att jag skulle uppskatta en semester bestående av nästan exakt likadana dagar, på en plats där jag tidigare tillbringat flera semestrar som varit nästan exakt likadana, hade jag skrattat åt dem. Nu gör jag det absolut inte. Jag älskar lugnet, solen, värmen, böckerna och all tid jag får med mina tre grabbar. Då kommer semesterkänslan.
