av 
Här skulle jag kunna skriva om hur jag gick runt i flera år och trodde att jag inte gillade Marian Keyes böcker bara för att jag gick in snett och krockade med Vattenmelonen. För att sedan efter de där åren läsa En oväntad semester och falla pladask och sedan läsa Keyes så det stänkte ur öronen på mig.
Men nähä. Det ska jag inte skriva om. Det här med hashtaggarna för Sommarlov med Kulturkollo medger Stor Konstnärlig Frihet. Den ska jag utnyttja nu. #Chicklit får mig att tänka på den här visan, som jag har hört ungefär en kvadriljon gånger när mina barn var små och ägde en vissamling där den ingick. Enjoy!
Det var en kyckling som hette Gullefjun
Han skulle ge sig ut på promenad
Och solen lyste och gräset lockade
Och hela världen var så hjärtans glad
Det fanns ett hål uti hönsgårdsnät
Där genom trippade med lätta fjät
Den lilla Gullefjun med mjuka silkesdun
Och alla hönsen sa ka-ka ka-ka
När Gullfjun kommit en bit på vägen
Då mötte han en svart och gammal katt
Men Gullfjun trodde inte han var farlig
Så han blev inte rädd ett enda skvatt
Men katten slickade bums sin nos
Han tänkte nog av Gullfjun göra mos
Den lilla Gullefjun med mjuka silkesdun
Och alla hönsen sa ka-ka ka-ka
Då hörde Gullefjun att någon skällde
Och det kom rusande en väldig hund
Då tyckte katten det var bäst att springa
Och så försvann han på en halv sekund
Tack kära hund sa lilla kycklingen
Du räddat mig, du kan få bli min vän
Sa lilla Gullefjun med mjuka silkesdun
Och alla hönsen sa ka-ka ka-ka
