Kulturkollo möter Jakob Wegelius

Jakob Wegelius är författare och illustratör. Han har gett ut böcker, som enligt förlaget passar från 0-15, men det är i princip en ålderskategori per bok. Så ser det ut på barn- och ungdomsboksförlagens hemsidor. Allt är strikt indelat i olika ålderskategorier. Samtidigt kan det vara svårt att se böcker från små barn, till unga vuxna som en homogen grupp, då det självklart är stor skillnad mellan en bilderbok och en ungdomsroman. Trots detta är de alla representerade i Augustprisets kategori för barn- och ungdomsböcker. Ett pris som Jakob Wegelius vunnit två gånger.  Vi har bett honom berätta om det och en del annat.

Du har vunnit Augustpriset två gånger med dina böcker om Sally Jones. Kan du berätta om denna spännande huvudperson?

Hon dök först upp som bifigur i en kort berättelse som jag skrev och ritade för flera år sedan. Jag tyckte genast att jag kände henne och undrade hur hon hade blivit den hon var och hur en sådan som hon skulle klara sig i världen. Det var utgångspunkten för Legenden om Sally Jones. Idén till Mördarens apa föddes ur en undran över hur det skulle låta om hon fick berätta själv, istället för att bli sedd utifrån.

Illustrerade böcker för ungdomar, är inte det väl vågat? Hur kom du på idén?

Jag har alltid berättat i text och bild. Mördarens apa var först tänkt att bli en serieberättelse, formmässigt i stil med Legenden om Sally Jones, men texten växte och växte och till slut fick jag acceptera att det var en roman jag höll på med. Ändå ville jag ha med illustrationer. För att inte konkurrera med läsarens egna, inre bilder har jag försökt välja motiv som kompletterar snarare än förtydligar texten. Porträttgalleriet gjorde jag för att jag inte kunde låta bli. Det var lika roligt som att ta alla bokens karaktärer till porträttfotografen.

Efter Augustpriset 2014 startade en debatt om att kategorin för bästa barn- och ungdomsbok borde delas. Vad tycker du?

Jag har ingen stark åsikt i någon riktning. När man tävlar i konstnärliga uttryck, kommer det alltid vara fel låt som vann. Och alltid rätt låt. Det kommer man inte ifrån, hur man än formulerar statuterna.

Själva idén med priset är ju att rikta fokus på litteraturen. Risken med att öka antalet kategorier kan ju vara att intresset blir mindre, när vart och ett av priserna blir devalverat genom att de är fler. Det skulle väl möjligen tala mot att dela priset.

Vi i är snabba på att dela upp böcker i olika grupper beroende på läsarnas ålder. Legenden om Sally Jones kategoriseras som 9-12, medan Mördarens apa sägs passa för läsare mellan 12 och 15. Varför har det blivit så? Vågar jag läsa Mördarens apa med mina barn som är 8 och 9 år?

I grund och botten tycker jag att sorteringen av litteratur i läsarålderskategorier är krystad. Dessutom stjälper den mer den hjälper. Säger man att en bok passar för 12-15 åringar, säger man ju samtidigt att den inte passar för alla mellan 1-11 och 16-100. Detta gör ju att massor av läsare, som kanske skulle ha uppskattat boken, aldrig ger den en chans.

Hela grejen är ett marknadsföringspåfund som syftar till att göra det lättare att köpa böcker. Ungefär som med storlekar på kläder. Men böcker låter sig inte sorteras så enkelt.

Dina barn kommer inte ta skada av att läsa Mördarens apa. Inte du, din pappa eller din mormor heller. Jag lovar. Tvärtom är min förhoppning och ambition att den skall vara underhållande för er alla.

Vilka böcker för unga tycker du passar även vuxna läsare?

Alla ungdomsböcker passar säkert många vuxna läsare. Och de flesta vuxenböckerna passar utmärkt för mängder av ungdomar.

Vad blir nästa projekt?

För tidigt att säga. Jag tror inte att det är bra att prata om pågående eller planerade projekt.

[divider]

Ett av mina sommarprojekt blir att läsa Mördarens apa tillsammans med grabbarna O, nu när författaren försäkrat att det är riskfritt. Vill du läsa om vad författaren Christin Ljungqvist skrev om vad hon tyckte om den förra sommaren kan du klicka här.

Har du läst något av Jakob Wegelius?