De små ryttarna – älskad barnbok

De små ryttarna av Margaretha Shemin kom ut på svenska redan 1963, så redan när jag fick boken någon gång på 1970-talet hade den ett antal år på nacken. Men oj, så jag älskade denna bok!

Det handlar om Johanna, en amerikansk flicka som har tvingats bli kvar hos sina farföräldrar i en liten stad i Holland på grund andra världskriget och den tyska ockupationen. I den lilla staden finns ett klockspel där små ryttare varje heltimme rider ut och saluterar varandra. Johanna älskar att sitta i fönstret och se på de små ryttarna. Men tyskarna? Dem hatar hon. De bara marscherar genom staden, för väsen och är hemska. Aldrig att Johanna tänker se någon tysk i ansiktet! Dessutom tänker de helt ondskefullt ta ner hennes älskade små ryttare från klocktornet och smälta ned dem för att göra gevärskulor av dem. Eländiga tyskar. Till råga på allt elände är det nu också en tysk officer som ska flytta in i huset där de bor. I Johannas rum! Åh!

När jag läste den här boken som barn tyckte jag den var så vansinnigt spännande. Farfar och Johanna tar i smyg ner de där små ryttarna från klocktornet och gömmer dem i sitt hus. Tyskarna är dem på spåren och ska söka rätt på ryttarna – då får Johanna hjälp att gömma dem bättre av den där tyske officeren som bor hos dem. Honom, som hon aldrig ens mött blicken på. En snäll tysk…? För mig var ännu Tyskland bara autobahn och inhägnade skogar, skyltar med ”Verboten!” och ”Achtung!”, något som skulle köras igenom för att komma till andra och trevligare platser, något som fortfarande kändes som krig och skällande schäferhundar. Det låter helt förfärligt, men det är faktiskt så jag minns att min uppfattning om Tyskland var som barn. Den där tyske officeren i boken som var snäll, som var mänsklig, som spelade flöjt – han var nog bara ett undantag? Eller?

När jag nu läste om boken som vuxen tyckte jag fortfarande mycket om den – fast nu var det inte längre spänningen i handlingen som fascinerade mig. Nu var det i stället den där tysken som visade sig vara människa, och det att Johanna förstod det som var boken för mig. Så fint det är skrivet! Och så viktigt: att förstå och våga bedöma varje människa för sig. Att det är länder och folk som är i krig – inte människorna.

De små ryttarna finns fortfarande på de flesta bibliotek, särskilt på skolbibliotek skulle jag tro. Det är nämligen en perfekt högläsningsbok som fortfarande trollbinder barnen med sin spännande berättelse i andra världskrigets skugga. Det finns mycket att prata om i den som leder till prat om krig och vad det kan göra med människor. Varför ockuperade Tyskland Holland? Varför kunde inte Johanna åka hem till sina föräldrar i USA? Hur kunde det vara så farligt att gömma en radio i garderoben?

Här kan du hitta De små ryttarna i fulltext.

Bilder: Omslag till och illustration från De små ryttarna.