Kulturkollo möter Anna Jakobsson Lund

När man (= jag) får ett mail från ett litet indieförlag om att de ska ge ut en ”punkig, normbrytande dystopi” så blir man (= jag) nyfiken. Om författaren visste jag att hon medverkat i antologin Kärlek i maskinernas tid. Med det som enda ledtrådar slängde jag mig över Anna Jakobsson Lunds Tredje principen. Och eftersom jag tyckte så mycket om det jag läste bestämde jag mig för att ta reda på mer. Så jag kontaktade Anna, skrev ner några funderingar omvandlade till frågor och fick de här väldigt intressanta svaren och lästipsen:

När jag läste Tredje principen upplevde jag den som att den står ut i sin genre (dystopiska ungdomsböcker) på ett uppfriskande sätt, kan du berätta något om tanken bakom? Vad ville du att Tredje principen skulle vara när du började skriva?

Jag älskar dystopiska romaner, gärna för ungdomar. Men ofta känner jag att jag är tvungen att läsa den typen av böcker med bara halva hjärnan. De kan vara väldigt tillrättalagda och platta. Jag ville skriva en dystopisk roman som den borde skrivas. Tredje principen är en klassisk historia om kamp, prövningar och att upptäcka dolda styrkor. Men jag ville klä den i fräscha kläder. Istället för ännu en kärlekshistoria med en extra krydda av hotfull framtid ville jag använda världsbygget för att säga något om vårt samhälle, och peka på begränsande normer genom att bryta mot dem.

Jag älskar det normbrytande draget i romanen, att tjejerna får vara människor och utföra jobbiga saker utan att göras till “starka tjejer”, de är bara vanliga tjejer som naturligtvis kan göra samma saker som killar. Och att uppdelningen: män gör för övertygelsens (sakens) skull, kvinnor gör för kärlek inte finns där. Hur tänkte du kring detta när du skrev?

Ibland tycker jag att författare gör det lite för lätt för sig. De skriver de där ”starka tjejerna” som du pratar om, tjejer som gör stereotypt manliga saker. Det kan se ut som om de bryter normer, men egentligen förstärker de bara idén om att en tjej behöver vara som en kille för att duga. Jag vill att det ska finnas både styrka och svaghet hos mina karaktärer, utifrån vilka de är som personer, inte vilket kön de har.

Rätten att vara en individ är ett starkt tema i boken, och det speglar sig i karaktärerna. De är komplexa på samma sätt som riktiga människor, och det gör det lättare för mig att intressera mig för dem. Stereotypa karaktärer är ju så tråkiga! Det tror jag att många läsare håller med om. Vi är ju inte bara vårt kön, vår ålder, vår klass eller någon annan kategorisering. Vi är individer, och det tycker jag är både spännande och viktigt att spegla.

Det finns ett väldigt starkt och begränsande klassystem i Tredje principen, berätta gärna lite om det och tanken bakom.

I Systemet deklarerar man stolt att ingen skillnad ska göras på människor vad gäller kön eller härkomst. Samtidigt märker man människor och tvingar dem att leva sina liv helt styrda av den klass de har skaffat sig genom prov som görs när de är unga. Det kan kännas absurt, men när vi gräver på ytan i vårt eget samhälle går det att se paralleller. Jag upplever att vi är väldigt snabba med att bedöma om någon är ”nyttig” eller inte, och vi lägger så stor vikt vid det som vi lite slarvigt kallar intelligens. Vilka andra förmågor eller tillgångar människor har är inte så viktigt. När Ava, Levi och Leymah möts gör de det från olika ställen i det här systemet, och jag får en chans att visa hur svårt det kan vara att ens prata med varandra om man har haft så olika förutsättningar när man växer upp.

Jag har läst väldigt lite science fiction då jag levt i villfarelsen att det inte är något för mig, men i Tredje principen älskar jag all teknik du introducerar – hololäsare, utseendeförändring osv, varifrån får du inspiration till det?

Det finns så många bra böcker, TV-serier och filmer att stjäla, låna och inspireras av! Jag försöker blanda ganska klassiska element av en dystopisk framtid med lite eget. Läsaren får gärna känna igen sig i en traditionell bild av framtiden. Då blir det ännu mer spännande att normerna är
annorlunda och att vissa saker som vi tar för givet inte längre är så viktiga.

Jag använder teknik för att lösa (eller skapa!) ett problem för karaktärerna. Jag är inte intresserad av hur det fungerar, jag vill inte beskriva det i detalj. Det gäller egentligen allting i världsbygget. Läsaren ska ha precis tillräckligt mycket information för att hänga med i hur världen fungerar, men jag ser inget egenvärde i att gräva ner mig i tekniken. Det tror jag gör att boken passar även dem som inte i vanliga fall läser science fiction.

Jag är också förtjust i sinnet och förmågorna som befinner sig i gränslandet mellan mystik och teknik. Berätta gärna mer om dess betydelse i berättelsen och eventuell inspiration.

En sinnesperson har någon typ av förstärkt mental förmåga. Ava till exempel kan styra hur andra människor tänker, känner och handlar. Leymah kan läsa tankar. De här förmågorna kan användas i motståndsrörelsens tjänst, och de är illa sedda av byråkraterna som styr Systemet.

Jag fascineras av hjärnan. Den utvecklas under hela livet, och kan verkligen användas till de mest otroliga saker. Idag finns det personer som har extraordinära förmågor som ibland hänger ihop med det vi kallar för funktionshinder. När jag skrev Tredje principen tänkte jag mig att det som vi ser som onormala hjärnor skulle kunna vara en fas i evolutionen. Att mentala superkrafter skulle kunna vara nästa steg. Och vad är det som säger att en superkraft bara är positiv? Jag tyckte att det var spännande att låta det kännas mer som en börda emellanåt.

Tredje principen ska få en fortsättning som ges ut i höst, jag förstår att du inte vill avslöja för mycket men vi kommer att få fortsätta följa Ava, Levi, Leymah och de andra hoppas jag? Berätta gärna lite om vad vi kan vänta oss framöver.

Ja, även i nästa bok följer vi Ava, Levi och Leymah. Personer som passerade förbi i Tredje principen kommer att få större roller. Det blir fort ännu tydligare att det inte är säkert vem som går att lita på. Mina tre huvudpersoner måste anpassa sig till ett liv när de inte har ett skyddsnät av motståndsrörelse runt sig, och de behöver ty sig till varandra för att överleva. Men eftersom de fortfarande inte känner varandra så väl är det inte alltid lätt.

Det blir mer känslor i nästa bok. Mer mörker, men också mer hopp. Och om Tredje principen har en mer omedelbar, fysisk spänning tänker jag mig att spänningen i uppföljaren ska vara mer krypande och otäck.

Till slut, har du några bra boktips till oss som vill ha ännu mer att läsa? Vad har du gillat inom genren (dystopi/science fiction)? Tipsa gärna om något utanför genren också om du vill.

Min absoluta favorit inom dystopi för unga är Marie Lu och hennes Legend-trilogi. Den är välskriven, spännande och saknar några av de tristaste klichéerna i genren. Jag har precis börjat på hennes nya Den unga eliten, och den känns lovande.

Den svenskspråkiga fantastikscenen är verkligen på uppgående nu, och jag vill gärna tipsa om att leta efter nya favoriter där. Jag tycker mycket om Karin Tidbecks Amatka, Nene Ormes urban fantasy om Udda, nästan allt som Maria Turtschaninoff skriver. I antologier som Maskinblod 1-3 (science fiction) och I varje ångetag (steampunk) går det att hitta många duktiga, lite okända, författare och spännande historier.

Foto: Petra Berggren