av 
På min lilla inledande bild är det tuppen som kommer först i hönsfågelparaden och det är inte en slump faktiskt …
Chick-lit är en genre som jag sällan läser numer, jag har minnen fyllda av nostalgi över Bridget Jones och de tidiga Marian Keyes. Som jag älskade The Watermelon! Men åren går och jag har helt enkelt ändrat smak. Efter envetna tips från What you Readin’ så har jag läst några Lucy Dillon vilket är OK underhållning för stunden men inte heller de får mig totalsåld. Jag har lite svårt för det mallade konceptet men hennes senaste Hundra omistliga ting, som bland annat handlar om cancer, var lite utöver det vanliga. Kanske kan man inte ens kalla det chick-lit utan mys-lit vore bättre. Till mys-litgenren räknar jag också in Yoyo Moyes böcker där Livet efter dig är en favorit.
Konstigt nog har jag väldigt mycket enklare att köpa det förutsägbara hos de andra medlemmarna i familjen höna. Jag läser ofta lad-lit (undra nu varför det inte heter cock-lit förresten, låt se, hmmm) och nestorn där är förstås Nick Hornby. Hans High Fidelity är liksom oöverträffad. About a boy är en annan favorit som så charmigt filmats med Hugh Grant och i Hornbys böcker köper jag hela grejen. Lite svårare har jag att köpa kvinnosynen i Jonathan Troppers romaner men annars har de allt man kan begära av underhållningsromaner. Ska jag välja en titel så får det bli Sju jävligt långa dagar som också den har blivit till film. Vad ska jag då tipsa om för hen-lit? Torsdagarna i parken av Hilary Boyd tyckte jag mycket om, Allt jag önskar mig av Grégoire Delacourt är en mysig läsning om en kvinna i medelåldern som funderar över om hon ska våga förändra sitt liv.
Sådär. Nu har jag bidragit med min lilla tanke mitt i chick-litveckan. Utifrån de exempel på böcker och filmer som jag valt är det ganska enkelt att gissa att jag (både i ålder och smak) är mer höna än kyckling men bäst av allt gillar jag tuppen. Hur är det med er andra föredrar ni tupp, höna eller kyckling?
Jag minns också hur jag älskade Bridget och Vattenmelonen när de kom. Men liksom du har jag tröttnat och utvecklat annan smak. (Jag tillhör ju dessutom generationen som minns och läste Sidney Sheldon, Jackie Collins, Sagan om Isfolket och Jean M Auel när de var nya.)
Fever Pitch av Hornby är nog min favorit, jag gillar ju fotboll 🙂
Evolutionen har inte nått mig än…. 😉
Det är det som är härligt – man gör precis som man vill!
Vi har läst likasamma som unga vi. Danielle Steel läste jag också på engelska. De böckerna gjorde att jag fick läsflyt! Mycket bra!
Lustigt, Lyran – du citerade min läslista från bara något yngre dagar.
Min också 🙂
Tantsnusket var ju det mest populära på 80-talet så vi är nog många som känner igen. Jag minns särskilt På andra sidan midnatt av Sheldon och Dockornas dal av ngn jag tyvärr just nu glömt namnet på.
Jag läste samma böcker, undantaget Sagan om isfolket, och var på tok för ung. Hade inte velat att min tioåring läste Grottbjörnens folk, Hästarnas dal eller På andra sidan midnatt.
Jag måste säga att jag föredrar också tupp…. fast jag vill inte. Jag vill föredra både kyckling och höna mer….
Tupp ska det va’!
Vi är ju bara tre och kanske inte så representativa för gruppen chick lit-läsare, men det känns tråkigt att vi gillar lad lit mer.
Nja, skulle nog inte säga att lad-lit är bättre, chick-lit utan märkesfixering och modereferenser är bäst tycker jag. Men då brukar det kallas feelgood. Märkligt egentligen.
Men då kan ju jag komma in här och rösta på kycklingen (som den ”yngling” jag är). Jag har läst lite höna men kan inte riktigt relatera till den ännu så det är inget jag fastnar för. Tupp-lit är okej, men inget jag föredrar över kycklingen.
Tillhör också team kyckling, även om jag besöker resten av familjen ibland också.