av 
[quote]Inte ens solskenet förmådde hejda det, ej heller vackra ord som regnbåge eller kärlek; de var tammefan oanvändbara, de kan slängas bort utan risk – alltsammans började med död.[/quote]
Fantasirik och filosofisk, svindlande, liv och död, del och helhet, livet med döden närvarande – livet är en brokig skara.
Det var några av orden som vi samläsare valde för att beskriva Jón Kalman Stefánssons roman. 9 av 10 möjliga poäng fick Sommarljus i snitt och vi var alla helt förtrollande av det vackra och bildrika språket. Det som hindrade oss från att sätta full pott var också det språket, de långa meningarna med otaligt antal bisatser drog ned tempot på ett onödigt sätt. I den här boken var det platsen, byn, som var huvudpersonen och kapitlen kunde nästan läsas som noveller. De kan ses som avslutade berättelser med några av byborna som får ta mer plats i varje text, och sakta växer bilden av livet i byn fram. De olika människornas öde berör och det gemensamma för dem är att de ofta är lite ”eljest”. Kanske var det därför några av oss läsare associerade till Torgny Lindgrens berättelser. Där finns en ton av kärleksfullt burleskt vemod som ljuder genom hela romanen. Astronomen var den karaktär som stannde kvar längst hos många av oss och det var också honom som först kom till JKS när han skulle börja skriva. Läs mer om hur det gick till i vår exklusiva intervju.
Stort tack alla samläsare, håll utkik här på Kulturkollo. Snart läser vi tillsammans igen!
Soundtracket till läsningen blir Här kommer natten med Miss Li:
