Dags att prata om baksidan

Vi [läs: bokbloggare] pratar gärna om bokens språk, handling, spänningsnivå, läsflow och komposition. Vi kommenterar emellanåt också bokens utsida och dess formgivning och vi fyller våra flöden med bilder på vackra, fantasifulla, tråkiga och spännande omslag. Men vem skriver egentligen bokens baksida? Klara Bjelkenäs är en av dem och vi har fått möjlighet att ställa några frågor i konsten att skriva den perfekta baksidestexten. Bjelkenäs har studerat språk, litteraturvetenskap och förlagskunskap och är redaktör på Gilla Böcker. 

Hur lång är den perfekta baksidestexten?

Precis så lång att man hinner fånga läsarens intresse och ge en känsla för vad boken handlar om, och inte ett ord till! Lite hårdraget kanske, men det svåra med baksidestexter är just att göra boken rättvisa på ganska litet textutrymme.

Hur arbetar du för att få ner en hel roman till ett par rader?

Det bästa brukar vara att välja ett par saker som är talande för boken och lyfta dem, snarare än att ge ett referat av hela handlingen (vilket lätt kan bli långrandigt). Det kan vara en viss scen, berättelsens huvudkonflikt, en viktig karaktär, ett citat ur boken – något som gör att man får en känsla för boken och vill läsa mer!

Hur lång tid tar det vanligtvis att skriva en baksidestext?

Väldigt olika från bok till bok – ibland hittar man rätt direkt och ibland skriver man om flera gånger. Vi diskuterar alltid baksidestexterna tillsammans på förlaget och skriver om utifrån det, och hela den processen brukar hålla på ett tag.

Finns där några ord eller fraser du undviker?

Helst vill man ju undvika allt som låter klyschigt och slitet, mest för att det inte säger läsaren så mycket. Att en deckare beskrivs som ”rafflande” betyder inget när man har hört deckare beskrivas med det ordet hundra gånger förut, det säger inget om vad som skiljer den boken från alla andra deckare. Och man vill heller inte använda för mycket beskrivande ord, utan hellre gestalta den känslan i texten – inte berätta att boken är rafflande utan få läsaren att känna att den är det.

Får du ta hänsyn till formgivningen av omslaget eller är det tvärtom?

Oftast kommer texten först, men ibland kan formgivning förmedla bokens innehåll bättre än en text och då får det styra. Bäst brukar det naturligtvis bli om formgivningen och texten tar hänsyn till varandra.

Brukar författaren vara delaktig i processen?

När det är en svensk bok är författaren alltid med i processen, även om vi på förlaget skriver texten. Det är såklart jätteviktigt att författaren känner att hen kan stå för baksidestexten, eftersom det är den text som representerar boken utåt, i bokhandeln och på bibliotek osv.

Vilken bok har varit störst utmaning för dig? Varför?

Den senaste baksidestexten vi gjorde var ganska utmanande. Det var till en fantasybok, I ljusets makt, vilket är en genre där det är extra svårt att vara kortfattad eftersom läsaren inte känner till det påhittade landet eller det magiska brödraskapet osv. så man måste förklara lite mer än vanligt. Plus att det är svårt att koka ner en storslagen berättelse om gott och ont till bara några meningar och samtidigt förmedla den episka känslan!

Tack till Klara Bjelkenäs, Gilla förlag, för att du tog dig tid att svara på våra frågor!

Läs även Filip Yifter-Svenssons ”Sist men inte minst”, SVD 2015/01/18