av 
På söndag är det Internationella Kvinnodagen och hur mycket jag än önskar att dagen inte skulle behövas, är det allt för tydligt att den verkligen gör det. Vi tänker oss ingen superpolitisk vecka, utan en vecka då vi lyfter kvinnor som är eller har varit viktiga för kulturen. Kalla de feminism om du vill, det funkar utmärkt, men jag skulle hellre kalla det en vecka då vi inte ser kvinnor som ett andra kön, utan som människor. Inte som obetydliga bifigurer, som glöms bort i historieböckerna eller ska vara tacksamma över att få sisådär var femte Nobelpris (i bästa fall), utan om människor som är värda uppmärksamhet för det de uträttat. Inte för att de är kvinnor, utan trots att de är det.
Även inom kulturen är männen normen som kvinnorna jämförs med. Till exempel är det helt klart som Gayle Forman skrev på Twitter i fredags:
När Doris Lessing tilldelades Nobelpriset i litteratur 2007 talades det inte om hennes skicklighet som författare, utan som kvinna. Motiveringen löd:
”den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning”
Följ med på Kulturkollo under veckan, häng på utmaningen på tisdag och deltag i vår bloggstafett på söndag. Här kan du läsa mer om den. Vi har döpt veckan tema till Det andra könet, efter Simone de Beauvoirs bok med samma namn, men just den här veckan är det kvinnorna som står i fokus.
Vi höjer våra röster och låter dem även tala för de som inte själva har någon röst.
