Att kombinera motion och kultur

Ibland lyckas jag ta mig iväg till simhallen på morgonen. Det är den bästa form av motion jag vet, trots vissa irritationsmoment. Simhallen är indelad i tre banor, en som kallas Lugna rundan, en som har det enkla namnet Motionsbana och så den där det står Crawl.  Ingen (man) vill simma i den lugna banan, hur långsamt de än guppar fram. Följden blir att det i den banan simmar ett litet antal små tanter och en och annan höggravid kvinna. I Crawlbanan simmar just de som crawlar och så finns resten i mitten.  Allt från de som simmar så snabbt att de kanske hade platsat i den snabbaste banan, men de simmar ju inte crawl, till de som tycker sig simma himla snabbt (män) men simmar mer upp och ner än framåt. Sjukt irriterande. Trots detta är det en avslappnande stund, när kroppen får röra sig och hjärnan slappna av. Jag låter tankarna flyga fritt och brukar komma på en och annan idé till blogginlägg.

Men nu var det inte simningen i sig jag skulle skriva om, utan det som väntar efter, nämligen frukost och en lugn stund att ägna åt valfri bok. Idag läste jag ut Véronique Olmis fina Vi var skapta för lycka.  Just idag kom jag iväg extra tidigt till simhallen, vilket också betydde att jag kunde äta min frukost och dricka mitt kaffe i lugn och ro.

Jag fick dock också ett exempel på att det kan vara farligt att blanda motion och kultur. För några veckor sedan fick Kvinnor och äppelträd av Moa Martinsson följa med mig och simma. När jag skulle fortsätta läsa hemma var boken borta, men då vi var mitt i en flytt tänkte jag inte mer på det. Det är ganska många böcker som jag lyckats tappa bort de senaste veckorna. Igår i simhallen kom en av mina simhallsbekanta (du vet en sådan som du sett en massa gånger, börjat hälsa på, börjat prata med lite smått, men som du inte vet namnet på) springade och sa ungefär så här: ”du som alltid läser, det var säkert din bok jag hittade och lämnade in i receptionen för några veckor sedan”.

Och då kom jag på att det måste vara den försvunna Kvinnor och äppelträd, som jag borde (ville) ha läst till vår bokcirkel på Kulturkollo. Men i receptionen fanns ingen bok. Tala om dålig effekt av träning. Har jag tur var det en helt annan persons bok som min simhallsbekant lämnade in. Min bok kanske bara gömmer sig i en flyttlåda. Lite nöjd är jag trots allt med att vara ”hon med böckerna” i den lokala simhallen.

Det går ju självklart att kombinera kultur och motion på annat sätt. Jag gillar till exempel att promenera och lyssna på Sommar & Vinter i P1 eller någon bra podd. Oftast blir det Allt vi säger är sant om ungdomsböcker (dags för nya avsnitt pronto kära Bjärbo och Bengtsson) eller Anja och Julias poddcast, som ibland är lite hysterisk, men ofta rolig och tänkvärd. Anja Lundqvist och Julia Dufvenius blandar verkligen högt och lågt. Hade jag lyssnat på ljudböcker skulle jag troligen lyssnat på sådana, men jag fladdrar fortfarande för mycket i tanken för att det ska funka.

Löpband och tv kan vara en bra kombo. Tänk er ett gym med netflix, det vore något. Då hade jag nog kunnat springa en bit.

Hur kombinerar du sport och annan kultur (för vi har väl enats om att sport är kultur)?

Photo by Etienne Girardet on Unsplash