det som jag säger skall ses suddigt
detta har hänt
är att ro över ån efter vattendet händer hela tiden
Jag har helt enkelt olika sätt som läsare att närma mig en text beroende på om det är prosa eller poesi. I en diktsamling så räcker det med att en eller två formuleringar drabbar mig så känner jag att jag har fått ut något av läsningen, så är det absolut inte när jag läser en roman. Där har jag helt andra krav på stringens och kontext. Och med detta sagt så är Emma Wargs diktsamling Nära darrar ingen hare just en sådan text där jag fastnar för några meningar, några egenartat pregnanta uttryck som drabbar och suger tag. Hon leker med orden, rytmiskt och nästan ramslikt konstruerar hon en egen liten bubbla vari orden existerar oavsett omgivning. Helheten gäckar mig och jag tillåter mig att inte riktigt greppa eller förstå men några formuleringar bränner till. Jag kan känna igen mig i vardagsstöket för att undvika det som egentligen skaver, sorgen, saknaden och behovet av att vara i nuet. De texter som berörde mig mest av alla var just de som ingår i samlingens kärna ”i morgon dog min bror”.
spegeln kastar inte tillbaka
sträcker sig från golv till takhyllmeter efter hyllmeter
av saknad
[box type=”tick” icon=”none”]Titel: Nära darrar ingen hare
Författare: Emma Warg
Förlag: Sadura Förlag
Utgivningsår: 2014[/box]