Bjud på dina älsklingsstrofer

Linda
Vi letar vackra formuleringar i veckans tema och vill ha er hjälp. Veckans tisdagsutmaning handlar om lyrik, eller kanske snarare om ord som väcker känslor och som betyder något. Ord som ger tröst, hopp eller som bara är så där oändligt vackra att det gör ont.

Din uppgift är att välja ut en poet eller textförfattare, en dikt och en sångtext som betyder mycket för dig. En slags trio, men av det spretigare slaget. Berätta varför just denna person och dessa texter är så betydelsefulla för dig.

Skriv gärna i egen blogg, men lämna gärna en kommentar eller en länk för att vi ska kunna hitta ditt inlägg. Det går självklart lika bra att svara direkt i en kommentar.

Ibland kan andras ord säga just det vi själva försöker formulera, men inte kan sätta ord på. Som i det här klassiska filmklippet, som alltid får mig att gråta floder:

”This is actually what I want to say”, säger John Hannahs rollfigur och visst är det skönt att någon annan ibland har formulerat sig så bra att vi bara kan låna.

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
Ett så enkelt och genialt sätt att berätta att någon betyder absolut allt.
Ibland kan musiken förstärka orden, som i den här sången av Håkan Hellström, som är så fin (förutom de första meningarna, vill inte ha stan grönsvart, det vore gräsligt).
”Du kanske aldrig når dit du vill nå, men du når mig”, mitt tonårshjärta klappar och 40-åringen hänger med.

 

Photo by Aaron Burden on Unsplash

Linda

Storläsare som blandar friskt bland olika genrer. Föredrar dock ganska så svarta samtidsskildringar för gamla och unga, gärna skrivna av kvinnor och gärna från Sverige, Storbritannien eller Frankrike. Reser också ofta till avlägsna platser med hjälp av böcker.

Visa alla inlägg av Linda →

20 svar på “Bjud på dina älsklingsstrofer

  1. En sångtext jag alltid blir lite snyftig till är Säkerts är du fortfarande arg? Några strofer: Katten fick fyra fina ungar
    Tre av dom dog och den fjärde heter Sam
    Jag lärde mig spela munspel, jag fick tid över när du försvann
    […] Jag såg Kjell Höglund, jag önskar jag var han
    Jag gick dit ensam
    Min favoritdikt är Karin Boyes ”Morgon” vilken jag också läste storbölandes för min man på vårt bröllop. Poeten får också bli Boye!

    1. Både Norlin och Boye är favoriter. Slutraden i Morgon är fantastisk. Hade definitivt storbölat själv om jag skulle läsa den.

  2. Åh, Funeral Blues! Den är så vacker.

    Något jag skrev till min man häromdagen, som bara poppade upp men som fastnade hos oss båda eftersom det var så sant (och som nog kommer dyka upp i någon av mina böcker): Nu längtar jag ju efter dig, det känns som magnetism i mitt hjärta.

    1. Vacker metafor och visst är Funeral blues fin. Läste mycket W H Auden ett tag, men har tappat bort honom lite.

Kommentarer är stängda.