Kulturkollo möter Ann Cleeves

När vi skulle ha Deckarvecka här på Kulturkollo tog jag kontakt med min favoritförfattare Ann Cleeves för att be henne berätta lite om inspirationen till sina böcker, om karaktärerna, och inte minst om Shetlandsöarna. Jag tror att alla vi som läst hennes böcker har förälskat oss i Shetlandöarnas speciella natur och omgivning.

Shetlandsöarna är både vackra och dramatiska, och jag älskar hur du får det karga landskapet att komma till liv i dina böcker. Det känns nästan som att själva öarna har en huvudroll i handlingen. Är det medvetet från din sida?
– Jag besökte Shetlandsöarna första gången för nästan 40 år sedan och blev genast förälskad i öarna. Det är en sådan otrolig plats att det var självklart att den skulle bli framträdande i böckerna, inte bara som en kuliss till själva händelserna utan för att karaktärerna växer fram ur den miljö där de föddes och växte upp. Om du lever så långt borta från den politiska och kulturella makten så ser du annorlunda på världen.

Vilken reaktion har du fått på dina böcker från de bofasta Shetländarna? Uppskattar de det du skriver eller upprörs de när en utomstående skriver om hemska mord som händer på ”deras” öar?
– Shetländarna har varit mycket vänliga, kanske för att de känner mig som en återkommande besökare och många av dem är mina vänner. Under flera år har mina böcker legat i topp på listan över mest utlånade böcker på det lokala biblioteket. Jag ber alltid en shetländare att läsa mina böcker innan de går till förlaget och jag har alltid lanseringsfest för varje titel på öarna. Böckerna och tv-serien har också lockat nya besökare till ön. Om någon av era läsare har lust att se öarna på riktigt rekommenderar jag att boka in Shetland Noir, en bokfestival för deckarälskare. Den kommer att ha en nordisk touch och självklart är jag också på plats!

Det har varit mycket prat om den skandinaviska deckarvågen de senaste åren. Skulle du säga att det finns en motsvarighet till ”Scandinavian crime” som ”British crime” eller till och med ”Scottish crime”?
– Jag är inte så säker på det. Den engelska traditionen att skriva deckare har utvecklats från ”Golden Age”-författare som Agatha Christie och Dorothy Sayers, och fortsattes av författare som PD James och Ruth Rendell. Deras stil var lågmäld och stillsam men samtidigt psykologiskt intensiv. På senare år har det förstås kommit fram nya författare som skriver med ett högre tempo, mer våldsamheter och är mer urbana. De stora skotska författarna – Ian Rankin, Stuart MacBride och Denise Mina har oftast storstadsbakgrund.

Även om skandinaviska kriminalromaner ofta är mörkare, kallare, och våldsammare än dina böcker så ser jag också många likheter. Till exempel karaktärernas mentalitet. Oavsett om de är öbor på en isolerad Shetlandsö eller bybor i norra England, så känns det ofta som att de lika gärna skulle kunna vara svenska.  Vad tror du det beror på?
– Jag älskar att läsa översatta kriminalromaner, inte bara från Skandinavien men också från sydeuropa och kanske har jag blivit influerad. Av norska Karin Fossum till exempel, hon skriver med en skärpa och sparsamhet som jag beundrar väldigt mycket. Men likheterna kanske är enklare att förklara än så. Shetland var en del av Skandinavien fram till 1400-talet och vikingarna härjade även i nordöstra England. Kanske människorna delar de typiska dragen av själständighet och självtillit och jag bara beskriver vad jag ser. Jag har aldrig besökt norra Sverige och skulle gärna utforska mer av landet.

Du har skapat min favoritkommissarie Jimmy Perez. Men hur förtjust jag än är i Jimmy så har du skapat en mycket mer intressant karaktär i Vera Stanhope. Hon är allt en kvinna inte tillåts vara: överviktig, dricker för mycket, otrevlig, medelålders, ful, barnlös.. och så vidare. Hon känns som en befrielse bland alla andra kvinnliga hjältinnor som är snygga och fräscha. Hur kom Vera till?
– Jag älskar att skriva om Vera och jag är så tacksam att ha tvåfaldigt Oscarsnominerade Brenda Bethlyn som gestaltar Vera i tv-serien. Jag antar att jag ville ha en motvikt till de kvinnliga huvudpersonerna som alltid är unga, vältränade och snygga. När jag växte upp på 60-talet fanns det många medelålders ensamstående kvinnor som hade förlorat sina män under kriget. De var kompetenta, drivna och brydde sig inte alls om hur de såg ut. De var sjukhusföreståndare, lärare, bibliotekarier och respekterade i samhället. Jag tror att jag baserat Vera på dessa starka och excentriska kvinnor.

Tv-serien Shetland har precis fått premiär här i Sverige. Hur kändes det att se den historia och de karaktärer du skapat få liv i tv-format?
-Tv-serien Shetland skiljer sig en del från böckerna, men jag tycker att den fångar känslan och atmosfären. Dougie Henshall ser inte alls ut som min Jimmy Perez, men han spelar honom lysande – med exakt rätt blandning av auktoritet och medkänsla. Jag tror det är svårt för en manlig skådespelare att spela en snäll man, men Dougie gör det alldeles utmärkt.

Till sist, har du ett boktips till våra läsare som gillar dina böcker. Vad tycker du att de borde läsa?
– Åh det här är så svårt, men jag går tillbaka till några böcker som för många år sedan väckte mitt intresse för deckare. Som jag sa så älskar jag översatta kriminalromaner. I Storbritannien har Georges Simenons böcker om Kommisarie Maigret precis kommit ut i nyutgåva och jag har läst dem på nytt. Han är en mästare på att skapa scener eller karaktärer med mycket få ord. De här korta, tajta, deckarhistorierna är mästerverk.

Något mer du vill tillägga om dina böcker eller om deckare rent allmänt?
– Enligt min erfarenhet är deckarförfattare och läsare de trevligaste och mest kamratliga personer jag stött på, och jag vill skicka varma hälsningar till er alla.