av Foto: Jenny Håkansson
Kerstin Bergman är docent i litteraturvetenskap, ledamot i Svenska Deckarakademin och har forskat om deckare i litteratur, film och TV under många år. Just nu är hon aktuell med boken ”Deckarnas svenska landskap: Från Skåne till Lappland” som utforskar deckarförfattarnas Sverige.
Kan du berätta lite om boken Deckarnas svenska landskap?
– Deckarnas svenska landskap: Från Skåne till Lappland (2014) är en antologi som kom ut på Makadam förlag strax före jul och som jag varit redaktör för (och även skrivit några av landskapskapitlen i). Tidigare drev jag ett deckarseminarium vid Lunds universitet som samlade deckarintresserade, både forskare vid universitetet och exempelvis journalister och andra deckarkunniga utanför universitetet. Vi ville skriva något tillsammans som inte bara var vetenskapligt, utan som framförallt kunde tilltala en deckarintresserad allmänhet, och det blev så småningom boken Deckarnas svenska landskap.
– Anledningen att vi fastnade för just detta ämne var att så många av de svenska deckarna idag utspelar sig på landsbygden och i svenska småstäder – idag har ju nästan varje ort sin egen deckarförfattare och deckarturismen bara ökar. Boken har 25 kapitel, ett för varje landskap, och varje kapitel handlar om hur det aktuella landskapet och den lokala naturen och kulturen skildras hos en eller ett par deckarförfattare. I slutet av varje kapitel finns också en lista över andra författare som låter sina deckare utspela sig i landskapet, så att den som är intresserad av att läsa om ett visst landskap ska kunna hitta vidare. De övriga skribenterna som medverkar i boken är Katarina Gregersdotter, Birger Hedén, Sara Kärrholm, Christina Lennér, Bo Lundin, Jenny Mårdh, Ulf Pettersson, Carina Sjöholm, Anna Thörnell, Emma Tornborg och Katarina Tornborg.
Finns det någon skillnad mellan deckare från olika landsdelar?
– Generellt ser det ut ungefär som i verkligheten: det är lite mer glesbefolkat med deckarförfattare ju längre norrut man kommer. Sen skiljer sig innehållet i deckarna tematiskt beroende på var de utspelar sig, eftersom den lokala naturen och kulturen även sätter sina spår i handlingen. När det gäller exempelvis Öland, Gotland och Bohuslän som är stora turistmål finns det ofta en konflikt mellan åretruntboende och sommargäster. I många landskap spelar avstånd och glesbygdsproblematik en viktig roll, exempelvis i Värmland. I flera landskap finns också en kontrast mellan gamla näringsgrenar och nya, som mellan gruvdrift och turism i Dalarna eller mellan fiskeri och turism i Bohuslän. Eller mellan gamla synsätt och moderna, som i Lappland och Jämtland. Men gemensamt för hela Sverige är att polisromanerna dominerar bland landsbygdsdeckarna och att man ofta arbetar med kontrasten mellan den idylliska naturen och den brutala ondskan.
Var i landet hittar vi de ”blodtörstigaste” deckarförfattarna?
– Det är nog ungefär samma överallt. Möjligen skulle man kunna säga att det är i storstäderna – som vi inte inkluderar i Deckarnas svenska landskap – de finns, eftersom många av landsortsdeckarna har starka influenser från de lite mindre blodiga pusseldeckarna och som därigenom blir lite ”snällare”. Ett annat svar vore ju att säga att de finns i södra Sverige eftersom det är där de flesta deckarförfattarna finns.
Varför tror du att svenska deckare blivit så framgångsrika, både i Sverige och utomlands?
– Deckare är spännande och lättlästa böcker som det är lätt att leva sig in i, det gör naturligtvis att de tilltalar många. Dessutom handlar de i allmänhet om samhället och vår verklighet här och nu, vilket är sådant många människor är intresserade av. Och när världen i och med globalisering och annat framstår som allt mer ogripbar och skrämmande finns det en trygghet i att kunna utforska det farliga på ett ofarligt sätt hemma i soffan, eller att helt enkelt kunna ägna sig åt verklighetsflykt en stund. Att just svenska (och nordiska) deckare går så bra utomlands har bland annat att göra med att det finns en stor nyfikenhet i omvärlden på de nordiska välfärdsstaterna; med att våra deckare – trots allt – gestaltar ett samhälle som är mer jämställt än på många andra håll i världen och att de innehåller många starka kvinnogestalter (liksom romanläsare generellt är en stor del av deckarläsarna kvinnor och de vill kunna identifiera sig med starka kvinnliga detektivgestalter); och med att man utomlands betraktar den nordiska naturen och det glesbefolkade landskapet här som väldigt exotiskt – och våra deckarförfattare är väldigt duktiga på just natur- och miljöskildring.
Har du ett boktips att bidra med till våra läsare?
– Varför inte läsa Tove Alsterdals Låt mig ta din hand (2014) som vi i Svenska deckarakademin utsåg till årets bästa svenska deckare förra året? Den utspelar sig i Stockholm och i Sydamerika, nu och på 1970-talet, är intressant och spännande och skriven på ett väldigt fint språk.
