Efterlysning: Den Stora Kontorsromanen

Flera hundratusen svenskar jobbar på kontor. Alla dessa administratörer, projektledare, systemvetare, assistenter, inköpare och mellanchefer – hur många av dem går inte omkring med hemliga drömmar om att bli Nästa Stora Romanförfattare? Tänk hur mycket romanstoff det finns att hämta från kontorslandskapen, julfesterna och team-buildingen. Och ändå utspelar sig så få böcker i kontorsmiljö. Dödar kontorsarbetet all kreativitet så att Nästa Stora Romanförfattare aldrig kommer till skott?

Det är väldigt konstigt tycker jag, att så få böcker faktiskt handlar om kontorsarbete med tanke på hur många av västvärldens människor som tillbringar tusentals timmar av sina liv på olika sorters kontor. Kontorsarbetande människor och kontorsmiljöer figurerar ofta i böcker, men som en sorts kuliss, en plats som huvudpersonen någon gång besöker. Det är sällan där själva centrum är.

Prata om jobbet, det gör vi varenda dag. På jobbet, förstås, men också hemma vid middagsbordet, eller vi ventilerar med vänner. Det finns hur mycket som helst att berätta om Stefan som alltid kommer för sent, om kaffet som smakar diskvatten, om Ahmed som tar tretimmarsluncher och Henry som tar åt sig äran för andras jobb, om den där stora omorganisationen och Kents ständiga powerpointpresentationer, om Britta som gråter på toaletten, om Leif som luktar sprit och vilka var det egentligen som fick ihop det på julfesten? Hela den här dynamiken på ett kontor, de olika rollerna, lagspelet som i bästa fall ska fungera, hur alla olika arbetsuppgifter ska bli en helhet och samverka till ett resultat. Det finns mycket att berätta om – men särskilt många romaner blir det inte av det.

En av mina favoritböcker och min favorit bland kontorsskildringar är Joshua Ferris Så fick vi se slutet, en tragikomisk historia om livet på en reklambyrå i Chicago. Den är smart och roligt skriven, så där så att skrattet fastnar i halsen. Historien berättas i vi-form, ett annorlunda grepp som förstärker den där kollektiva teamkänslan som är så utmärkande för en arbetsplats, och kanske en reklambyrå i synnerhet. Det gör också att man känner sig som en i gänget när man läser. Det är vi och dom.

[quote]Vi var stingsliga och överbetalda. Våra morgnar var utan hopp. De av oss som rökte hade åtminstone någonting att se fram emot kvart över tio. De flesta av oss gillade nästan alla, en del av oss hatade vissa personer, och så fanns det en eller ett par som älskade allt och alla. De som älskade alla blev enhälligt utskrattade. Vi älskade att få gratis bagels på morgnarna. Det förekom alldeles för sällan. Våra förmåner var förbluffande i omfattning och kvalitet. Ibland undrade vi om det var värt det. Vi tänkte att det kanske vore bättre att flytta till Indien eller ta upp sjuksköterskestudierna igen. Göra något för de handikappade eller jobba med händerna. Det var aldrig någon som gjorde något åt de där impulserna, även om vi fick dem varje dag, ibland varje timme. I stället träffades vi i konferensrummen för att diskutera dagens arbete.
Joshua Ferris – Så fick vi se slutet[/quote]

Det finns två bra svenska kontorsskildringar: Kontorsninja av Lars Berge och God jul av Jonas Karlsson. Och det är ungefär allt jag kan komma på.

Att det finns saker att berätta om livet på kontor vittnar inte minst sex säsonger av amerikanska The Office och två säsonger av den brittiska förlagan. Men var finns ni alla kontorslandskapens aspirerande författare som vill berätta om sin vardag? Jag längtar efter er.

Foto: New office av Phil Whitehouse (CC BY 2.0)