Lottas 2014

Årets mest oväntade: Att Stefan Spjuts Stallo skulle vara så himla bra! Jag förväntade mig närmast ett magplask men det var ett perfekt konstruerat möte mellan den verkliga världen och ”sagovärlden” – jag köper hela den spännande och fartfyllda berättelsen.

Årets klassiker: Jag läste nog bara en enda klassiker under året – Jane Eyre av Charlotte Brontë, och jag såg på den med delvis andra ögon idag än när jag läste den som tonåring. Edward Rochester är bara creepy. Jane däremot glänser och är ännu mer fantastisk än vad jag mindes henne.

Årets gråtfest: The Last Days of Rabbit Hayes av Anna McPartlin (kommer på svenska i mars) rensade tårkanalerna rejält.

Årets historiska: Den episka och fantastiska All The Light We Cannot See av Anthony Doerr. Den utspelar sig under andra världskriget och är en berättelse, nästan en saga, om en blind flicka, en vithårig pojke och en magisk, värdefull juvel.

Årets obehagligaste: Granne med döden av Alex Marwood. Herrejävlar så äckligt obehaglig. Känsliga läsare varnas.

Årets nya bekantskap: Så klart Kulturkollo och mina kära kollegor. Några hade jag träffat innan, några var helt obekanta, men jag tycker så mycket om de här människorna som jag fått lära känna bättre under hösten.

Årets tegelsten: Det är ju förstås Written In My Own Heart’s Blood – Diana Gabaldons åttonde del i Outlanderserien. En bok som jag, och många med mig, väntat fem år på att få läsa.

Årets ögonöppnare: Nyttiga människor av David Qviström är en bok som alla borde läsa. De där siffrorna i statistiken, de gömda och papperslösa, de hemskickade – i den här reportageboken får några av dem berätta sin historia.

Årets aldrig mer: I april avled Sue Townsend, och det är otroligt sorgligt att vi aldrig mer kommer att få ta del av hennes skarpa penna. Hon lämnade oss innan hon hann berätta färdigt om Adrian Mole, en sista bok påbörjades men blev aldrig slutförd. Väldigt tråkigt.

Årets huvudperson: Jag måste nog säga den neurotiske, pessimistiske, filosoferande tandläkaren Paul O’Rourke i Joshua Ferris To Rise Again At A Decent Hour.

Årets magplask: Skitboken Sparkle av Kaya McLaren.

Årets lyckopiller: Björn Ranelid som gjorde mig glad på bokmässan. Ett tips till alla som känner sig lite nere, ta fram valfritt klipp på Youtube, titta och lyssna och känn hur du bara blir glad och varm. Han är definitivt ett lyckopiller.

Årets förlag: Stimpla Publishing – det lilla förlaget som gav ut Tom Rob Smiths Gården.

Årets mest underskattade: Om Mhairi McFarlane hade hetat David Nicholls hade hennes You Had Me At Hello fått betydligt större uppmärksamhet när den nu kom ut på svenska i höstas. Då hade vi sett boken recenserad i de stora tidningarna och hon hade varit med i både Babel och Kulturnyheterna. Jag hoppas ändå att hennes debutbok nått en tillräckligt stor publik för att hennes båda andra böcker också ska komma ut på svenska. De är briljanta romantiska komedier.

Årets serie: Peter Mays Lewistrilogi. Jag läste alla tre delarna under året: Svarthuset, The Lewis Man och The Chessmen. Att jag i somras också besökte National Museum of Scotland i Edinburgh och med egna ögon kunde studera de schackpjäser i valrossben som hittats nedgrävda i sanden på Isle of Lewis och figurerar i handlingen var en fin bonus.

Årets scen: Otäckaste scenen återfinns i Gillian Flynns Vassa föremål – jag säger bara kvinnan, babyn, kinden. Rys.

Årets TV-serie: Outlander, filmatiseringen av Diana Gabaldons fantastiska böcker är fantastisk även som tv-serie. Jag är grymt imponerad av casting, miljöer, kläder och detaljer.

Årets läsupplevelse: In the Kingdom of Ice av Hampton Sides. En sann historia, utsökt välresearchad och välskriven, och du läser den som en roman. Och inte ”bara” en roman, det är ett storslaget, episkt läsäventyr som är något av det bästa jag läst någonsin. Helt fantastisk.