6. Jul på prärien

Det är lätt att tänka att jular ska vara som i Astrid Lindgrens böcker, men för mig har de bästa litterära jularna alltid funnits i Laura Ingalls Wilders böcker. Julfirandet börjar redan innan familjen ger sig av ut på prärien, då de fortfarande bor i Det lilla huset i stora skogen. Det är då Laura får sin docka Charlotte, som följer med under hela serien. I övrigt fylls barnens strumpor med ett par vantar och en polkagrisstång. När jag för ett tag sedan läste boken för grabbarna O pratade vi om hur glada de blev, trots att de inte fick så många presenter och jag försökte föra in ett lite kritiskt förhållningssätt till vår masskonsumtion. Oklart om jag lyckades, men det är värt att reflektera över hur mycket vi har och hur mycket som kanske då krävs för att vi ska känna oss nöjda med till exempel julfirandet. Ett par vantar och en godisbit räcker inte långt för de flesta barn i Sverige, inte heller en trasdocka. Om man, som Laura, tidigare lekt med en majskolv insvept i ett tygstycke, är situationen en annan.

När så familjen beger sig ut på prärien i Det lilla huset på prärien, som fått ge namn åt hela Laura Ingalls Wilders självbiografiska serie, förblir jularna enkla. Faktum är att Laura och Mary är tämligen säkra på att tomten inte ska hitta dem mitt ute på den oändliga prärien. Det blir inte en snöfylld jul som i den stora skogen och stämningen på julafton är ganska dämpad. Flickorna försöker att inte bry sig om att julen kanske uteblir, men lyckas inte riktigt. När mamma uppmanar dem att leta fram varsin ren strumpa blir de lyckliga, men som väluppfostrade barn visar de inte sina känslor, varken de negativa eller de positiva.

Laura vaknar till under natten, hör sina föräldrar tala tyst och ser de tomma strumporna. Då har hon svårt att hålla tårarna tillbaka. Men så dyker grannen farbror Edwards upp. Han har varit i stan och lyckas ta sig tillbaka till familjen Ingalls, trots att floden stigit och han fått simma med sina kläder i ett bylte på huvudet. I byltet fanns också presenter från tomten, som självklart inte hade glömt bort ens de barn som bor mitt ute på prärien. Tomten hade speciellt bett Edwards att ta med sig gåvor till flickorna och glädjen är stor då de får varsin ny, glänsande bleckmugg, en polkagrisstång och en hjärtformad kaka med riktigt, vitt socker, nästan för fina för att äta upp. och sedan, kanske det största av allt, en hel penny. Jag kan fortfarande minnas känslan från barndomen, då jag läste om den här julen och förstod hur lyckliga Laura och hennes syster var. Det gjorde mig varm i hjärtat. Som vuxen önskar jag att de barn som har lite i alla fall får något till jul.

I nästan varje bok finns kapitel som utspelar sig under jul. I Huset vid Plommonån, där familjen bor i något som mamma Caroline tycker mest liknar en jordkula, finns ingen öppen spis och Laura oroar sig över hur jultomten ska kunna komma med klappar. Hon och Mary gör ett halsband av knappar till lillasyster Carrie, men den stora julklappen till hela familjen blir de nya hästarna. I Vid silversjöns strand är det istället Laura och Mary, som med hjälp av Carrie ordnar egna julklappar. De syr ett förkläde och en näsduk till mamma och andra saker åt varandra i hemlighet. Allt av tygstycken som tjänat ut sin roll, men kan användas till något annat. Vid kvällsmaten denna jul talar de om tidigare jular och sänder en tanke till farbror Edwards. Vi får höra om julen då pappa Charles gick vilse i snöstormen och den då det fanns en stor gran med paket och godsaker på söndagsskolan.

Den kanske mest minnesvärda julen i serien är ändå den i Gyllene år, då Lauras fästman Almanzo beger sig till sin familj i Minnesota över jul, men överraskande kommer tillbaka, trots storm, på juldagens kväll. Det var romantik som passade mig, då jag läste boken i början av 80-talet. Fortfarande tycker jag att den stillsamma kärlekshistorien mellan Laura och Almanzo är bland det finaste som finns skildrat i litteraturen.

I Farmarpojken, som berättar om Almanzos barndom, framgår det tydligt att hans bakgrund är enkare och bekvämare. Han firar med släkten och det finns mat i överflöd. Paketen är praktiska, men den köpemössa med öronlappar och fällkniven med fyra blad som han får, överglänser lätt de klappar Laura någonsin fått. Beskrivningen av dessa jular under 1800-talets slut är utan tvekan nyttiga för barn idag att läsa om. Vi behöver fundera över om syftet med julen verkligen är konsumtion, eller om vi kan hitta annat att fokusera på. Själv ser jag mest fram emot ledighet och gemenskap, men så är jag inte barn heller.

Vilka julskildringar från barndomen minns du?