av 
Det finns gott om minnesvärda pappor i litteraturen när man börjar leta. Och det har inte varit lätt att välja 10 av dem till denna lista. Men här är i alla fall 10 av mina favoritböcker om pappor. Här finns frånvarande pappor, självupptagna pappor, trasiga pappor och underbara pappor.
- Korparna av Tomas Bannerhed, 2011 års Augustprisvinnare, handlar om en ung pojke som växer upp i ett fattigt Småland på 70-talet. Hans liv kretsar runt faderns tilltagande galenskap och traktens fågelliv. Det som är så unikt med Korparna är författarens underbara språk.
- I Husfrid av Alison Bechdel växer en ung kvinna upp i en akademisk och excentrisk familj. Då hon under collegetiden inser hon att hon är homosexuell får hon veta att så är även hennes far. Några veckor senare avlider fadern under oklara omständigheter. Det här är en intressant skildring av en mycket komplicerad far-dotterrelation.
- Pappan och havet av Tove Jansson handlar om en pappa som får en allvarlig medelålderskris och vill söka upp sin ungdoms äventyr igen. Som tur är har han en familj som följer med honom och förankrar honom i verkligheten.
- Mats kamp av Mats Jonsson skildrar upplevelsen att bli pappa på ett varmt och kärleksfullt sätt. Samtidigt ironiserar författaren humoristiskt och bitskt kring förlossningsskador och dagishysteri.
- Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf berättar om en faderskärlek så stark att den övergår allt förnuft. Ett underbart porträtt av en man som ger allt.
- Mig äger ingen av Åsa Linderborg är Åsas berättelse om hennes uppväxt med en ensamstående pappa, en pappa med alkoholproblem. Romanen är en osentimental skildring av en torftig barndom och en kärleksförklaring till en pappa som gjorde sitt bästa, trots begränsningar i föräldraförmågan.
- I Ut och stjäla hästar av Per Petterson skildras hur Trond, som 15-åring, tillbringar den sista sommaren tillsammans med fadern. Efter sommaren försvinner fadern utan någon förklaring, vilket påverkar Trond under resten av livet. Vackert språk, lågmäld, dröjande stämning.
- Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg, 2012 års Augustprisvinnare, är en berättelse om faderns väg till och från Auschwitz och om det nya livet i Södertälje. Texten präglas av ett mycket äkta sökande efter någon form av sanning om fadern. Och om sonen. I mitt tycke lyckas Rosenberg ge en ny nyans av förintelsens konsekvenser som gör detta till en mycket viktig bok.
- Min pappa Ann-Christine av Ester Roxberg handlar om Esters upplevelse av att prästen och pappan Åke plötsligt tillkännager att han innerst inne är kvinna. Nära och äkta.
- Jugoslavien, mitt hemland av Goran Vojnović handlar om Vladan som får veta att den far han trott avled under Balkankriget lever och är efterlyst av internationell domstolen i Haag för de fruktansvärda krigsbrott han begått. Vladan ger ut för att söka svar och försöka förstå både vem han själv och fadern är. Mycket fängslande.
Beckomberga: ode till min familj av Sara Stridsberg finns inte med på listan av den enkla anledningen att jag ännu inte läst den. Jag tror att den skulle platsa.
