Kvinnor ritar bara serier om mens är en serieantologi utgiven av Kartago, där drygt trettio serietecknare, alla kvinnor, bidragit med serier om mens. De inspirerades av Liv Strömquist, vars senaste bok du kan läsa om här. Bland de medverkande finns Hanna Gustavsson, som du kan läsa en intervju med här och Elin Lucassi, ytterst begåvad tecknare, som här berättar mer om vägen från idé till färdig bok.
Varför har ni gjort en bok med titeln Kvinnor ritar bara serier om mens?
Inspirationen kom helt klart från Liv Strömquists sommarprat. Där berättade hon ju om hur hon som ny kvinnlig serietecknare blev dissad av en etablerad man i branschen med orden ”kvinnor ritar bara serier om mens”. Hon tänkte efter och insåg att det var precis tvärt om, det fanns i stort sett INGA serier alls om mens. Vi bestämde oss för att låna citatet, omfamna det och göra en hel antologi som grottar ner sig i ämnet. Till saken hör att även bokens redaktör Sara Olausson fick höra EXAKT samma påstående för några år sedan. Så föreställningen var tydligen etablerad och etablerade (o)sanningar är något som lätt triggar igång skapande.
Hur hittade ni varandra?
Alla medverkande fann varandra via den tråd som startades på Facebook efter sommarpratet. Serietecknare är, som de flesta andra, intresserade av att koppla ihop sig med andra med samma intresse så vi rörde oss i samma grupper och många var vänner med varandra.
Vad var det roligaste med att skapa en bok tillsammans?
Alla satt på sina respektive kammare så de flesta träffades inte fysiskt. Däremot kommunicerade vi en hel del via mail och sociala medier så man kunde ändå känna att man var en del av ett större sammanhang. Det roligaste med att vi har gjort antologin som en grupp är att vi får dela på allt. Framgångar, kritik och signeringsbord. Tecknaryrket är rätt ensamt så att i detta sammanhang få vara en grupp är härligt.
Vad var ditt syfte med de serier du bidrog med?
Samma syfte som med alla mina serier. Att lyfta ämnen som jag tycker är viktiga på ett smart och roligt sätt. Genom att inte liksom ”rita runt” ämnet utan köra rätt på skickar jag en tydlig signal om att mens inte är något speciellt utan en del av livet.
Hur har mottagandet varit?
Oerhört positivt! Vi har fått extremt mycket uppmärksamhet i media och våra läsare verkar överens om att vi gjort en bok som verkligen behövs. På bokmässan träffade vi en massa människor av olika kön och ålder som uttryckte sin glädje över antologin. Man köpte boken till sig själv men även till mamma/pappa/pojkvän/kompis. De flesta tycker att boken är jätterolig och cool. Men blandningen av humor och allvar uppskattas mycket. Vi är glatt överraskade över att en hel bok enbart om mens redan fått tryckas i en andra upplaga!
Blir det några fler gemensamma projekt?
Det hoppas jag verkligen. En mensantologi del 2 finns det utan problem underlag för. Dessutom viskas det om ett par andra områden som vi anser behöver lyftas upp i ljuset. Håll ögonen öppna helt enkelt!
Dottern köpte och fick nästa allas autografer på bokmässan. Hon var mycket nöjd! Kul med antologier kring ett tema, vad kan de ha på lut härnäst?