av 
Jag har tänkt en hel del på min barndoms serieintag inför den här veckan. På söndag kommer jag skriva en text om hur jag upptäckte serietidningarna och hur de sen blev kvar i min läshög tills de helt mystiskt försvann. Men det var ju inte bara i tidningsform de kom till mig, superhjältarna – om vi nu vill kalla dem så. När jag funderade så kom jag också på ett litet gäng med film och tv-serieupplevelser som på olika sätt betydde något för mig.
Läderlappen
Alltså finns det ord för hur dålig den där gamla serien med Adam West och Burt Ward var? Den med den där berättarrösten och där de la in serietidningsrutor med ”Biff” och ”Pow” när de slogs. Den där de alltid hamnade i dödlig fara i slutet av varje avsnitt och sen klarade sig ur utan minsta skråma. Så dålig! Och ändå såg jag den, och tyckte att den var rätt charmig…
Hulken
Så oerhört rädd jag var för de där sekundrarna då den snälle Bruce Banner förvandlades till Hulken. Ögonen! Kan faktiskt inte komma på något i min tv-tittningshistoria som skrämt mig mer, det skulle vara Pennywise i Det då… I övrigt tyckte jag att Hulken var en väldigt sorglig historia, och redan som barn gillade jag den biten.
Stålmannen
Stålmannen-filmen (den första) blev jag också rädd för första gången jag såg den. Oklart varför men jag drömde mardrömmar i flera nätter. Det hindrade mig inte från att, när VHS-erna kom in i min värld, se den och uppföljarna om och om igen med min farbror. Sen när jag var lite äldre och Lois & Clarke kom så behöll jag min Stålmannen-faiblesse och såg varenda avsnitt.
Såg du serieserier och filmer som barn? Vilka var dina favoriter och (här kommer tiotusenkronorsfrågan) har du sett om dem som vuxen? Jag har faktiskt inte vågat…
Åh, den där Batman-serien minns jag med! Så dålig, men ändå störtskön på något vis. Tror jag kan ha gått på mellanstadiet när det begav sig. De andra hjältarna du nämner har jag ingen närmare relation till. För mig har den snälla björnen Bamse varit hjälte nummer ett.
Den är i en helt egen liga den där Batman-serien, man ser den just för att den är så kass…
Och Bamse är ju bäst, och passar perfekt in i temat serietidningar som blivit film 🙂
Jag tittade på Xena Warriorprincess, gillar henne fortfarande faktiskt ^^
Jag har tittat väldigt sporadiskt på Xena men minns att det var en tid där under studenttider när hon var en omistlig del av söndagsrutinen, gillade serien mycket på den tiden i alla fall 🙂
Haha den där Batman-serien brukade jag slökolla hos min far för några år sedan, den var så dålig så den blev rolig 🙂
”Så dålig att den blev rolig” är en mycket bra definition.
Åh, Läderlappen. Det är verkligen inte en bra serie fast Batmanfilmen med Clooney kan jag tycka håller nästan samma goda kvalité :).
Jag såg den tecknade Spindelmannen från 1960-talets slut. Jag älskade det
https://www.youtube.com/watch?v=IV7kSu83o6M&list=PLZQH9w5DLah0sEj42MVqqowjhdD6nlfOL
Sedan såg jag också Hulken och den har jag sett om som vuxen och slogs av vad tragisk den är och otroligt socialrealistisk som nästan allt från 1970-talet var. Jag vet inte om jag tyckte den var bra nu, kanske inte.
Haha, har inte sett filmen, men kanske borde göra det (eller inte) 😉
Jag minns också Hulken som väldigt tragisk, får lite ont i magen när jag tänker på honom och all den där ensamheten.